En reflektion: Under detta läsår är det trenden ”Students as Creators” och ”Authentic Learning Experiences” från Horizon Report jag inspirerats av. Eleverna visar kunskap genom att vi sätter verktygen i deras händer istället för att läraren visar framför klassen. Genom att själv sätta ord på vad som händer och att använda olika uttryckssätt visar forskning att kunskapen stannar kvar längre.
As more schools embrace the notion of students as creators rather than merely passive consumers of knowledge, leading education organizations are devising strategies that empower student-driven media production and invention
Den 5 mars skrev jag här om ett planerat projekt kallad ”Skypeathon” som skulle gå av stapeln 16-17 mars på Bäckängsgymnasiet i Borås. Så blev det också och utfallet blev lyckat i stort. Just nu pågår en mental utvärdering av projektet och en sammanställning av dygnets händelser. Om du vill följa just den sammanställningen kan du titta in på Pernilla’s English Classroom där en löpande uppdatering pågår just nu. Bestämt är dock redan att detta blir ett återkommande projekt, men möjligtvis i mindre skala och under 12 timmar istället för 24.
Elever från NA16F framför skärmen med elever från Vero Beach, Florida.
Evenemanget blev som sagt lyckat i stort. Vi genomförde cirka 35 samtal med 12 olika länder och av dessa samtal skedde 30 stycken på engelska och fem stycken på svenska. Vårt projekt dokumenterades i Borås Tidning och i P4 Sjuhärad samt sociala medier som Twitter och Instagram. För den som är intresserad av att använda Skype i klassrummet så ska man naturligtvis registrera sig på Skype in the Classroom och utgå därifrån. Lycka till om så blir fallet. 🙂
I vårt förra inlägg skrev vi om hur vi i Norrköpings kommun hjälps åt för att få in det digitala på alla 7-9 skolor och hur vi som faddrar tar oss an den uppgiften. Vår kommun satsar på att föra in digitala verktyg och en dator per elev på alla 7-9 skolor och nu pågår utbildning av lärare för fullt. Samtidigt som vi alla lärare ska lära oss använda datorer och digitala verktyg tillsammans med varandra och med eleverna pågår verksamheten för fullt för övrigt. Hur tänker vi kring skolutveckling och kollegialt lärande? Hur tänker du? Hur får vi de olika delarna att hänga ihop? Hur kan vi på ett bra sätt ta till vara på all den kompetens och kunskap som finns ute i de olika skolorna och använda IT/IKT som ett pedagogiskt verktyg för att bredda och fördjupa lärandet och undervisningen.
Det är språk och lärande, det är mattelyft, det är läslyft och säkerligen flera andra utvecklande utbildningar som lärare i Norrköping deltar i under våren eller har deltagit i tidigare läsår. Förutom detta så för vi in digitala verktyg och G suits för alla elever och personal på 7-9 skolorna. Redan idag är många 7-9 skolor inne i detta och under våren är vi som faddrar på fyra olika skolor för att hjälpa och stötta dem att starta upp arbetet med en dator till varje elev.
För att det inte ska kännas bara som att något läggs ovanpå allt annat vi som lärare ska kunna försöker vi tänka på att visa hur vi kan göra för att använda det vi lärde oss i mattelyft, språk och lärande-utbildningen samt andra fortbildningar vi gått genom åren. Det digitala underlättar och förenklar mycket och gör vissa delar ännu bättre. Vi har delade dokument mellan lärare, gemensamma mappar i ämnen, över arbetslag, ämneslag och möjligheten finns nu att dela över skolor. Eleverna kan direkt få stöttning och utmaning i sina skrivna arbeten. Vi kan skapa stödmallar, mindmaps och annat digitalt. Vi kan dela ut genomgångar och anteckningar till de som behöver repetera eller inte var på lektionen.
Vi vill bidra till en skolutveckling i Norrköping som hänger ihop. Att arbeta med digitala verktyg är inte något för sig utan det är något som vi som arbetar i skolan och våra elever ska kunna använda för att bredda och fördjupa kunskaper samt förenkla arbetet. När vi nu är ute och faddrar handlar det i första hand inte om tekniken och hur man gör tekniskt med olika program, arbetssätt, digitala verktyg utan om varför och på vilket sätt det det utvecklar pedagogiken
Vi som faddar på olika skolor lär oss även vi. Varje skola har sin styrka och sina specialkunskaper som vi får till oss att ta med tillbaka till vår egen verksamhet. Att mötas skolor emellan och gå en djupare inblick i varandras verksamheter bidrar till reflektion och utveckling. Skolutveckling vare sig det handlar om att ikt, matematik, läsning, språk kan många gånger ske i kollegiet i en kommun. Där finns en stor samlad kompetens. Vill du utveckla och utmana dig? Börja med att hitta möjlighet för kollegiala samtal med dina kollegor på din skola och skolorna i närområdet.
Det handlar inte om att förändra utan att förbättra det som redan görs. Att låta det digitala bli en del i den redan pågående utvecklingen av undervisning, lärande och skola.
Det finns många problem i den moderna skolan och som lärare så har ni säkert hört allt men det är inte ofta elever får diskutera om de många problem som skolan har framför så många läsare och det är inte alltid man som elev blir tagen seriöst. Elever har väldigt svårt att ge kritik till sina lärare för att lärarna har så otroligt mycket makt över eleverna för att de bokstavligen ger ett betyg på eleven i slutet av varje termin. Jag tycker det är väldigt bra att lärare lyssnar på problemen i skolan från perspektivet hos en elev. Alla barn som går i skolan känner press under sin skoltid och anledningen till det är betyg. Betyg skapar också mycket förbittring mellan elever, om jag får ett betyg som är lägre än en elev som jag tycker förtjänade lägre än mig själv kommer jag skylla det beslutet på eleven och inte bara på läraren. Det kan skapas mycket ilska mellan elever på grund av detta som egentligen är lärarens fel, men i våra huvuden så är lärare perfekta, de kan aldrig göra fel. Elever går igenom mycket stress med sina betyg, speciellt de som har det svårare i skolan och därför tycker jag det är viktigt för alla lärare att säga att betygen mäter deras kunskap i ämnen och att det inte mäter dem som personer. Anledningen till detta är att även om ni tror att vi tar det här för givet så har jag många vänner som baserar deras hela självförtroende på sina betyg och hatar sig själva när de får sämre betyg. De eleverna är inte svåra för lärare att hitta och det är de eleverna som behöver ditt känslomässiga stöd som mest.
Ett stort problem i skolan är också att det är svårt att veta vad som behövs göras för att få ett specifikt betyg i en uppgift eller ämne från Skolverket. Ofta så står det att för ett E så behöver du formulera enkelt och för ett C så behöver du formulera mer utförligt och för ett A behöver du formulera mycket utförligt. Detta borde berätta vad en elev behöver göra för varje betyg men det är väldigt oklart och det säger knappt någonting när varje betygssättning är mycket mer komplicerad i verkligheten än bara “Mycket utförligt”. Jag har nästan aldrig använt dessa betygsmallar för att kunna höja ett betyg eller ens veta HUR man kan höja det betyget, även om lärarna gör sitt bästa för att visa detta. Mitt tips till lärare är att ge en betygsbeskrivning som är så detaljerad som det bara går, för att om det är för vagt så är det svårt att veta vad man ska göra för att uppnå ett högre betyg. Att eleverna inte riktigt vet vad de ska göra eller vad de ska visa för ett högre betyg tycker jag är ett av de största problemen vi har i skolan.
Ett annat problem i skolan som jag har en stark åsikt om är vilken tid skolor ska ha sina första lektioner. Enligt aftonbladet så är 33 procent av elever i årskurs 7 kvällsmänniskor som har ett sömnschema som inte passar med skolans och därför inte hinner äta frukost på morgonen, vilket gör eleverna frustrerade och irriterade. I min skola i Huddinge så börjar vi runt 08:00 på morgonen varje dag och ifall skolan skulle börja en halvtimme eller en timme senare varje dag och sluta en timme eller halvtimme senare så skulle tonåringar som mig själv inte behöva bete sig som zombies de första två lektionerna. Här finns det såklart flera olika åsikter. Det finns säkert vissa elever som vill börja tidigare och sluta tidigare och just därför tycker jag att vi ska kunna rösta om det. När jag säger “vi” så menar jag inte de 60 år gamla gubbarna på skolverket, nej jag menar barnen som just nu går i skolan. Jag tycker att om vi ska rösta på vad som är bäst för eleverna så ska eleverna få rösta, det finns ingen som vet vad eleverna behöver mer än eleverna själva! Allt som allt så tycker jag att elever ska vara mer involverade i utvecklingen av den skolan de går i eller i hela skolsystemet.
Vårt skolsystem har många fel och det kan vi elever hålla med om och det kan ni lärare också. Jag tror att de flesta lärare skulle vilja ha en mer detaljerad betygsmall som enklare visar vilket betyg som en specifik elev förtjänar. Jag tror också att de flesta lärare skulle vilja att eleverna börjar senare så de inte behöva lära ut saker till halvdöda, trotsiga elever den första lektionen på morgonen.
Det jag försöker säga är att lärarna och eleverna som sliter sönder sig i skolan borde få vara med och bestämma om skolans utveckling, inte politikerna i riksdagen som inte har gått i skolan på 30 år och inte har någon aning om hur deras beslut kommer påverka oss som de faktiskt påverkar eftersom de inte har mitt perspektiv, Elevens Perspektiv.
Mitt namn är Emelie Eriksson. Jag jobbar som lärare på Norrhammarskolan i Skellefteå kommun. Jag har jobbat som förskollärare i 3 år och lärare i 1,5 år. Så jag har inte så många år på nacken. Min tjänst just nu är 60% i åk 3 och 40 % i åk 2 (fördelat på 4 klasser). Data/IKT och programmering/kod är något jag är extra intresserad av och gillar att undervisa i. Jag tänker nu berätta lite om något som vi jobbar med på vår skola.
eTwinning
Jag kom i kontakt med eTwinning för drygt 1,5 år sedan. I ett tidigare inlägg i min blogg emelielovisaeriksson.wordpress.com har jag berättat om min och min kollegas tripp till Portugal där vi deltog i en eTwinning-PDW om programmering och robotik. (inlägget hittar ni i länken ovan)
Vad är eTwinning?
eTwinning är en gemensam samarbetsyta för skolor runt om i Europa. Det är en plattform för skolpersonal (lärare, skolledare, bibliotekarier m.fl.) där man kan kommunicera, samarbeta, utveckla projekt, dela sin skolvardag och mycket mer. Det är en spännande skolgemenskap i Europa.
Hur började jag med eTwinning?
Jag var på en föreläsning med en lärare som berättade hur hon jobbat med eTwinning. Hur hon hade samarbete med lärare från olika länder.
Jag tänkte direkt; Det vill jag med ha!
Lagom till jul förra året startade vi ett Christmas Cards exchange-projekt med några skolor från olika länder. Rättare sagt 16 andra skolor.
Hur gick vi tillväga?
Vi tillverkade egna julkort (som vi postade).
Gjorde en PowerPoint-presentation om Sverige-Skellefteå-Vår skola
PowerPoint om våra jultraditioner
PowerPoint om vad vi tycker om att göra på vintern
Spelade in en julsång på svenska och engelska
Allt detta lägger vi upp på en sida som heter Twinspace som man får tillgång till när man startar ett projekt.
Allt detta var nytt och häftigt. Eleverna tyckte att det var väldigt intressant att se de andra ländernas presentationer som de delat med sig av.
Men det häftigaste var nog att få alla julkort i brevlådan. Vi satte upp alla julkort på anslagstavlan, där vi även hade en vit europakarta som vi fyllde i när vi fått post från de andra länderna.
Efter detta projekt gjorde vi ett liknande kring påsk. Men då postade vi inte påskkorten vi pysslat ihop. Utan allt skedde digitalt. Vi fotade korten vi skapat och gjorde collage som vi sedan lade upp på Twinspace.
Varför eTwinning?
Det är fantastiskt att ha kontakt med lärare och elever från olika länder runtom i Europa. Man lär sig otroligt mycket!
Teknologin ger oss enorma möjligheter idag, vi måste utnyttja dessa möjligheter i våra skolmiljöer.
Mer fördelar är att;
Eleverna tränar engelska
Digitala verktyg
Kultur och traditioner
Jag har kontakt med massvis med lärare. Det jag märker är att, ju mer engagerad man är, desto mer får man tillbaka.
Learning Events
Jag har även testat ett learning event;
Lärevent är korta, intensiva och roliga kurser som ger dig en introduktion till ett ämne, väcker idéer, bidrar till att utveckla dina färdigheter och inte kräver att du ägnar dig åt det under lång tid.
Lärareventet som jag deltagit i handlar om Google Earth och hur man kan använda det i undervisningen.
Projekt
Det största jag gjort är när jag i våras startade ett eTwinning projekt ”Learn something new, learn something cool”.
Varför jag startade projektet var för att mina elever önskade att jobba med Grej of the day på engelskan också (behöver jag säga att eleverna älskar Grej of the day?). Bra idé tänkte jag! MEN, det kommer ta tid för mig att komma igång med det.
Vi har tidigare jobbat med olika eTwinning-projekt, så tanken slog mig, varför inte kombinera Grej of the day och eTwinning? Det måste ju funka.
Jag satte ihop en projektplan och la ut den på eTwinning. Väldigt många intresserade lärare hörde av sig från alla möjliga olika länder runtom i Europa och var nyfikna på projektet.
Jag visade klippet med grundaren (Micke Hermansson) när han föreläste på TedX i Binnenhof.
De blev helt lyriska och ville vara med i projektet.
Jag föreslog att varje land skulle börja med att skapa en presentation om något från deras land/stad, som var intressant. Precis som Grej of the day, en plats/händelse/person eller något annat intressant som haft eller har betydelse för oss människor.
Men sedan blev många så ivriga att de ville göra presentationer om annat intressant runtom i världen.
Att det skulle bli så många som 77 intresserade lärare hade jag ingen aning om. Men häftigt är det!
Efter ett tag ansökte jag om en National Quality Label (Som ges till lärare med utmärkta projekt! En utmärkelse av att projektet har uppnått en Nationell och Europeisk nivå). Jag fick en National Quality Label men även en Europeisk Quality Label.
Detta skulle då uppmärksammas. Så igår fick jag besök av eTwinning-ambassadören i Skellefteå kommun. Vad jag inte visste var att vår skola skulle belönas med en vinstsumma som vi kan använda till inköp av robotik/programmering! SÅ KUL!
Än en gång är eTwinning helt fantastiskt!
Vi är stolta! Och vi har all rätt att vara stolta!
Barnen är vår framtid! Att kunna ge dem möjligheten att genom kontakt med skolor runtom i Europa, förstå vår omvärld, våra olikheter men även samhörighet, att vi bara är en del av världen – det är så värdefullt! eTwinning öppnar fantastiskt många dörrar! Barnen gillar det, jag gillar det. WOW!
Fördelen med att ha en tjänst fördelat på 4 klasser är att man kan jobba med olika projekt. Just nu jobbar vi med ett eTwinning-projekt om matematik (problemlösning) i åk 3 tillsammans med en skola från Portugal och ett projekt om Programmera med Scratch Jr i åk 2 tillsammans med en skola från Finland.
Verkar som om eTwinning inte spridit sig bland pedagogerna i Sverige, kanske tillochmed i norra Europa. Men det ska det bli ändring på!
Det var längesen jag skrev något om mitt pedagogiska arbete och mina lärartankar. Inte för att jag tröttnat eller inte behövt det. Jag har helt enkelt inte funnit orden för vad som upptagit mina tankar.
I tjugotvå och ett halvt år har jag arbetat som lärare. Nästan halva livet… och ändå kommer perioder då jag känner mig osäker och ny i yrket, och får kämpa med nya utmaningar. Och jag gillar det! Jag gillar att lära. Tiden går fort och aldrig blir det tråkigt. Men – läs ”kämpar med nya utmaningar”, för ibland händer det att jag trots fler och fler års erfarenhet plötsligt famlar och fumlar – och det kan vara frustrerande, läskigt och vansinnigt energikrävande. Och det är där jag varit under hösten, kravlat runt i lärandegropen.
De senaste åren har jag själv känt ett stort behov av att hitta sätt att arbeta mer språk- och kunskapsutvecklande än tidigare. Jag har följt bloggar, inspirerats av ”En läsande klass”, sökt videoklipp på youtube för att få inspiration, läst Barbro Westlunds ”Aktiv läskraft – Att undervisa i lässtrategier för förståelse” (NoK 2015), plockat in delar av detta i min undervisning. Jag ville mer, och jag ville bygga ihop all spännande input jag samlat genom att sätta mig in i ”Bedömning för lärande” (Williams fem nyckelstrategier) och den relationella pedagogikens inverkan. Jag hittade Carol Dwecks ”Mindset – du blir vad du tänker” (NoK 2015), läste James Nottinghams ”Utmanande undervisning i klassrummet” (NoK 2013) och hittade även fram till Pauline Gibbons ”Lyft språket lyft tänkandet” (Hallgren och Fallgren 2010). Jag har läst, skrivit, tänkt, uträttat. Jag har prövat och omprövat mina tankar och olika metoder. Jag har varit ute på upptäcktsfärd, och tyckt att det jag funnit varit intressant och utmanande. Jag vågade t o m själv börja blogga för att dela mina tankar, och tyckte det var inspirerande att sätta ord på mitt eget lärande. Jag tyckte att jag hade rätt bra koll och hyfsat bra grepp om vad jag ville uppnå och hur.
Så kom då hösten 2016. I Södertälje kommun har det sedan hösten 2012 funnits centralt anställda ”utvecklingslärare” som har i uppgift att handleda lärare under cirka tio veckor, vilket ska leda till nya arbetssätt som ska sprida sig till hela grundskolan i kommunen. Denna höst var det vår tur. Utvecklingslärarna följer enskilda lärare (lektionsobservation med uppföljande samtal) och handleder också arbetslagen som grupp. Uppdraget är att utveckla språk och kunskapsutvecklande arbetssätt (SOKA) i undervisningen Jätteintressant!
Full av nyfikenhet gick jag in i detta, men blev ganska snabbt förvånad över hur jag reagerade! Det var läskigt, pirrigt, krävande. Saker som tidigare varit självklara föll bort. Jag kände mig blottad och naken där jag kravlade runt i lärandegropen. Jag insåg plötsligt hur jag tog metaperspektiv på mig själv när jag hade observatör i rummet. Jag blev bryskt medveten om hur jag ställde saker på sin spets, ifrågasatte, skruvade och skruvade och skruvade tills jag ibland glömde bort det mest basala. Nya metoder för SOKA introducerades och sjösattes, prövades, diskuterades med kollegor och omprövades efter reflektion och tips från kollegor. Kollegialt lärande alltså, i strukturerad form.
För mig blev det en lärorik termin. Kanske den mest lärorika sen jag för 22 år sen startade min lärarkarriär. Det blev också mer utmanande än jag kunnat föreställa mig. Jag klev in i en värld som jag tyckte att jag var ganska bekant med, och tvingades stanna upp och förundras över hur mycket som finns kvar att bemästra, undersöka, lära mig: Mål kan aldrig vara nog tydliga, frågor är inte bara frågor. (Vad exakt vill jag få ut av frågan? Vilken frågetyp är bäst lämpad?) Det finns en uppsjö av spännande sätt att ta sig an texter och att stötta för skrivande. (Jag har bara ännu skrapat på ytan). Att strukturera former och modeller för kollaborativt lärande där eleverna blir varandras lärresurser är ett arbete utan slut där den relationella pedagogiken verkligen kommer till användning. Språkutvecklande metoder kräver sina tankar, att lista ut kritiska aspekter sina. ( Vad är det jag behöver göra synligt för eleverna för att de ska lära sig det som jag vill?)
Summa summarum: det är verkligen en ynnest att få någon att diskutera sin praktik med. Att få förmånen och uppdraget att ifrågasätta sin undervisning och syna den rejält i sömmarna, men också få stöttningen för hur jag kan komma vidare och sätta upp nya utvecklingsområden för mig själv. Jag har under hösten upplevt kraften i ett strukturerat, kollegialt lärande. Jag har dessutom lärt mig förvånade mycket om mig själv, om hur jag reagerade där i botten av lärandegropen, omkullkastad och förvirrad, om hur cykler av konstruktion och destruktion av eget lärande verkligen avlöser varandra.
Avslutningsvis kan jag bara inte låta bli att koppla till en dikt av Tranströmer, som för mig beskriver känslan av att gå in i något jag trott var bekant, och plötsligt känna min litenhet. Och vi måste prata om vårt lärande, om vår frustration och känsla av att inte ha kontroll, av att inte förstå. För Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini och jag – vi går runt på våra skolor, allihop! Vi blir aldrig färdiga, och det är som det skall.
Romanska bågar – Tomas Tranströmer
Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)
Maria Sandqvist, Igelsta grundskola (Södertälje kommun), lärare 4-9 (svenska, engelska och franska)
I våras hittade jag en gammal dagbok från min slutpraktik höstterminen-95. Vi hade fått i uppgift att skriva ner reflektioner och tankar. Jag trivdes mycket bra med både klassen och min handledare, en trygg, kompetent och erfaren lärare som brann för engelskundervisningen. En kort tid senare blev jag färdig grundskollärare 1-7 med inriktning mot svenska, so och engelska. När jag, väl medveten om min oerfarenhet, skummade igenom texten i dagboken fastnade jag för en mening; ”Den dagen jag inte längre är intresserad av att utvecklas som lärare hoppas jag att jag söker mig ifrån yrket”, stod det i slutet av boken. Förvånad och lite överraskad av den insiktsfulla reflektionen insåg jag att jag ringat in något väsentligt. Och att känna en lust, en glöd har för mig blivit viktigare med åren.
När jag för åtta år sedan fick möjligheten att fortbilda mig inom lärarlyftet och läsa svenska som andraspråk, fick mitt lärarliv en ny, tydlig riktning. Det var en häftig känsla när bitarna föll på plats och jag kände att jag hittat rätt. Möjligheten att få reflektera över undervisningen, testa nya sätt att arbeta och samtidigt få bekräftelse på att jag var på rätt väg var mycket givande.
Jag fördjupade mina kunskaper om språkets betydelse för allt lärande och hörde talas om genrepedagogik för första gången. Det som tilltalar mig i den pedagogiken är tydligheten. Det är en explicit undervisning som ger elever en ökad möjlighet att tillägna sig skolspråket och ger dem ord och begrepp för att tala om lärande. Häromdagen lyssnade jag på ett inslag från Vetandets värld i P1, som handlade om skolan och nyanlända elevers lärande. Britt Johansson, utbildningsledare vid Knutbyskolan i Rinkeby, intervjuades om skolans mycket framgångsrika arbete med genrepedagogik. Orientering, komplikation, lösning och evaluering, är inte det svåra ord för åttaåringar att lära sig?, undrade reportern. Inte alls, menade Britt Johansson och gav som exempel alla dinosaurier som många barn i en tidig ålder lär sig namnet på. Det handlar om att ha höga förväntningar.
I genrepedagogiken lär sig elever olika texttypers syften, struktur, sammanlänkande ord och andra språkliga drag. Cirkelmodellen, som är en skrivmodell som kommer från genrepedagogiken består av fyra faser.
Bygga upp kunskap inom ett område
Studera modelltexter, arbeta med olika aktiviteter i syfte att bekanta sig med den aktuella texttypen
Skriva en gemensam text
Skriva på egen hand
Det är viktigt att vi inte förenklar undervisningen utan erbjuder mer stöttning och jag anser att cirkelmodellen är ett suveränt sätt att stötta eleverna. Elever som inte varit länge i den svenska skolan kan delta i samma undervisning som sina kamrater och producera texter, vilket är oerhört viktigt för självförtroendet och det fortsatta lärandet.
Boken Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund gav mig nya kunskaper som blev ytterligare en pusselbit i min undervisning, främst när det gäller läsningen. Westlund skriver om de strategier som goda läsare använder utan att de tänker på det. Läraren modellar i högläsningen och tänker högt samtidigt som vi ger eleverna ord och begrepp, ett metaspråk. Återigen handlar det om att synliggöra undervisningen.
Förra året gick jag läslyftet och den modul som gav mig mest var Samtal om text. Vi i kollegiet läste artiklar som på olika sätt belyste samtalets kraft och möjligheter. Genom samtalet kan vi främja läsengagemang, stötta och utveckla elevers skrivande och språkutveckling. Textsamtal inbegriper:
Läsförståelse och lärande – genom att samtala om texten blir den mer begriplig.
Motivation och elevdelaktighet – Språk, tanke och identitet hänger ihop. Vi kan nå fler elever i samtalet.
Bedömning – Vi kan i samtalet få syn på de svaga avkodarnas förståelse.
Kritiskt förhållningssätt – Alla texter har en avsändare och det behöver vi samtala med elever om.
I mitt möte med nyanlända elever har jag lärt mig mer om modersmålets betydelse för språkutvecklingen. Numera uppmuntras elever att använda sitt starkaste språk (det behöver inte alltid vara modersmålet) och i en framgångsrik undervisning används modersmålet som en resurs. Det är underbart att se elevers glädje över att hitta en bok på sitt modersmål i klassrummet! Annat var det förr. I radioinslaget om nyanländas lärande intervjuades också Qarin Franker, lektor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet. Hon berättade om hur synen på användandet av modersmålet har förändrats sedan hon började arbeta som lärare på 70-talet . Förr blev man oroad när elever kodväxlade (blandade svenska med ord från andra språk) och det fanns en oro för att eleverna skulle bli ”halvspråkiga”, berättade hon. Medan vi nu ser att elever anpassar sig till mottagaren och använder sig av alla sina språkliga resurser.
Språk, identitet och lärande hör ihop och jag brinner för alla elevers läs- och skrivutveckling. Anne-Marie Körling sammanfattar vårt gemensamma uppdrag: ”Skolan är en rik plats för språk. Låt oss ge språket ett medvetet värde. Undervisa om det. På ett rikt och nyanserat sätt”.
Många är säkerligen de kommuner och skolor som genom åren fokuserat på “lust att lära”-kurser och som anammat denna fras som ett slags slagord för god skolgång och kommunens vilja att förändra och förbättra. Sanningen är ju också att vi alla vill att eleverna ska känna just denna lust till att lära och förstå hur kunskap är coolt och viktigt, samt själva grunden till att förstå sin värld bättre. Majoriteten av dagens elever känner nog också just lust att lära, åtminstone ibland, och det kanske räcker ganska långt. Om man dock som elev aldrig känner denna lust, utan istället en stor daglig OLUST till att gå till skolan och lära sig så kan den mycket väl ta död på den kreativiteten som förmodligen finns inom andra områden i livet. Ganska många är de elever som jag i undervisningen stött på som är geniala moppefixare eller gudomliga fotbollstrixare, men att förstå syftet med skolan gör de inte. Orsakerna kan vara många till detta, men det är ytterst frustrerande som lärare att inte kunna få möjlighet att helt nå dessa lite vilsna barn. Tidigt i livet sätter de ofta en stämpel på sig själva som “misslyckade” och kämpar för att få någon typ av uppmärksamhet, ofta negativ, för en negativ uppmärksamhet/bekräftelse är bättre och enklare att få än ingen alls. Några resonerar säkert: varför ens försöka lyckas med studierna när risken att misslyckas finns? Inte heller stöter de kanske på lärare som har tid att lyssna, lärare som visar intresse…. Sakta försvinner kanske den lust och motivation som en gång fanns.
Min erfarenhet som lärare säger att det är en handfull elever i varje klass som idag hyser denna olust till att lära (säkerligen stora skillnader i olika delar av landet dock beroende på de socioekonomiska faktorerna). Dessa elever har svårt att se meningen med skolan och nyttan i att LÄRA sig saker och att utvecklas som människa i den sociala kontext som skolan utgör. Vi har tur om de ens dyker upp. Vad ligger då bakom denna olust? Orsakerna är naturligtvis lika många och olika som antalet elever, men jag tror att en del elever, förutom sina utmaningar hemifrån, även i dagens skola har helt svårt att ta sig an det reflekterande klimat som skolan vill få dem att anamma. Kopplingen mellan fakta, förståelse och färdighet är svårgreppbar för en del….idéen om att tänka SJÄLVA är skrämmande och det känns mycket tryggare att bara följa med andra ….to go with the flow liksom. Att som elev förstå kunskapskraven är inte lätt och förstår man inte grunden i dem så har man inte heller grepp om sin egen kunskapsutveckling i relation till dem. Ett annat aber kan vara att utvecklas i den sociala kontext som skolan utgör. För elever med olust kan andra elever kan mycket väl bli antagonister istället för klasskamrater som man samarbetar med.
I LGR 11 kan man läsa under “grundläggande värden” att “skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” En annan del i skolans uppdrag är att “stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” Viljan är god, avsikten likaså, men det är mycket snack och lite verkstad.
Ligger det då en skuld på eleverna för olusten? Inte alls. Det finns som sagt många bakomliggande orsaker och sedan är de barn av sin tid – skolan har gått i en riktning där kreativiteten och lusten ibland skjutits åt sidan och istället har matriser och pedagogiska planeringar ersatt dem….allt i rädsla för den växande föräldramakten, skolinspektionen och den gamla så kallade “flumskolan”. Den svenska skolan är fast i ett virrvarr av influenser och tankar om att göra rätt. Viljan är god som sagt, men det räcker ju inte hela vägen. Resultatet av detta ser vi också i form av sviktande elevresultat samt lärare som lämnar skolvärlden för något annat. Skolvärldens undersökning visar att mer än 3 av 4 lärare (78%!) funderar på att sluta som lärare på grund av olika skäl – det klart detta i sin tur märks på lärarnas undervisning – och i sin tur på elevernas brist på lust att lära.
Verklighetens skola pushar liksom in eleverna i en och samma mall, men vi är olika. Alla elever är inte gjorda för att göra samma sak, och även om vi som lärare försöker individualisera vår undervisning bortom fattning så kommer vi inte bort från faktumet att en del elever borde göra något annat. Få chansen att på ett tidigare stadium i livet (till exempel högstadiet) inrikta sig mot det som intellektet och kroppen längtar efter. “Abdi” kanske är den elev som behöver en dags praktik i veckan på en snickarverkstad för att orka de andra fyra dagarna i skolan? Kanske ska han inte ens ha samma studieplan som de andra? Sara, som sitter och ritar gubbar i sitt block på mattelektionen eftersom algebra inte är hennes grej, kanske ska ha mindre matte i sitt schema och istället satsa på att få ta del av några dramalektioner – för det är inom det som hon lever upp som människa. Det är där hennes “unika egenarts” lust finns. Elever som har möjlighet att tidigare i skolan kunna välja inriktning inom vissa områden utvecklar en lust att lära.
Ken Robinsons TED-tal om hur skolor tar död på kreativiteten har setts närmare 41 miljoner gånger och här finns många poänger som jag håller med om. Hans berättelse om vännen Gillian Lynne målar upp en bild som kan appliceras på många elever:
Hon är en koreograf och alla känner till hennes arbete. Hon har gjort ”Cats” och ”Fantomen på Operan.” Hon är underbar. Jag brukade sitta i styrelsen för den kungliga baletten, i England, som ni förstår. I vilket fall, Gillian och jag åt lunch en dag och jag sa, ”Gillian, hur blir man en dansare?” Och hon sa det var intressant, när hon gick i skolan, hon var väldigt hopplös. Och skolan på 30-talet, skrev till hennes föräldrar och sa, ”Vi tror Gillian har en inlärningssvårigheter.” Hon kunde inte koncentrera sig, hon var otålig. Jag tror att nu skulle de säga att hon hade ADHD. Skulle inte ni? Men detta var på 1930-talet, och ADHD hade inte blivit uppfunnet då. Det var inte ett tillgängligt tillstånd. (Skratt) Folk var inte medvetna om att de kunde ha det.
I vilket fall, hon fick träffa en specialist. Så, i detta rum med ek-panel var hon där med sin mamma,och hon blev satt på en stol längst ner, och hon satt på sina händer i 20 minuter medan denna man pratade med hennes mamma om alla Gillians problem i skolan. Och i slutet — eftersom hon störde folk, hennes läxor var alltid sena, och så vidare, ett litet barn på åtta år — i slutet gick doktorn och satte sig ´bredvid Gillian och sa, ”Gillian, jag har lyssnat på alla dessa saker som din mamma berättat för mig och jag behöver prata med henne ensam.” Han sa, ”Vänta här, vi kommer tillbaka, det tar inte lång tid.” och de lämnade henne. Men så fort dom hade lämnat rummet satte han på radion som stod på hans skrivbord. Och när dom gick ut ur rummet sa han till modern, ”Stå bara och titta på henne.” Och i det ögonblick de lämnade rummet, såg hon att hon var på fötter i rörelse till musiken. Och de tittade under några minuter och han vände sig till modern och sa ”Fru. Lynne, Gillian är inte sjuk, hon är en dansare.Ta med henne till en dansskola.”
Jag sa, ”Vad hände?” Hon sa, ”Hon gjorde det. Jag kan inte säga hur underbart det var. Vi gick in i detta rum och det var fullt av människor som mig. Människor som inte kunde sitta stilla. Människor som var tvungna att röra sig för att tänka. Dom dansade balett, dom dansade stepp, dom dansade jazz, dom dansade modern dans, dom dansade samtida dans. Hon gjorde så småningom audition för den Kungliga Balettskolan, hon blev en solodansare, hon hade en fantastisk karriär vid den Kungliga Baletten. Hon tog examen till slut från den Kungliga Balettskolan och grundade sitt egna danskompani, the Gillian Lynne Dance Company, träffade Andrew Lloyd Weber. Hon blev ansvarig för några av de mest framgångsrika musikalproduktionerna i historien, hon har givit njutning åt miljoner, och hon är multimiljonär. Någon annan kanske hade givit henne medicin och sagt åt henne att lugna ner sig.(Ken Robinson, transcript)
En framtidens skola där fler individuella val kan göras tidigare i grundskolan vore bra, mycket bra till och med.
Slutligen vill jag också nämna att precis som elevers lust snabbt kan avta i styrka om den möts av påbud, förbud, restriktioner, ointresse och pessimism så kan även lärares dito det – därför är det så viktigt att regeringen ger lärarna (alla lärare!) mer stimulans i form av mer tid till undervisning och löneökningar så att lusten till att lära och undervisa växer markant – då kommer även elevernas lust till att lära växa avsevärt. Lärare som visar lust och passion i sin undervisning smittar av sig till elever och det utvidgade kollegiet. När eleverna berättar om vad som gör en bra undervisning nämner de många sociala faktorer såsom att läraren ska ha humor, vara tålmodig och påhittig, lyssna, förstå och intressera sig för eleverna. Mycket av det som inte har med själva undervisningen att göra. När det dock gäller just undervisningen handlar det istället om att göra den varierande, att ge feedback om utvecklingspotential, att ha tävlingar och problemlösning, att få eleverna att tänka själva, samt ge möjligheten att få vara med och påverka undervisningen. Kloka svar. Och samtidigt också mycket av det som dagens lärare allaredan gör i sin undervisningen. Men det är slitsamt som sagt, väldigt slitsamt, och inte alla orkar … fler och fler överger skolan. Sanningen är väl också att det skulle en hel del av eleverna också göra – om inte skolplikten fanns. Kanske kan fler individuella val i skolan innebära en liten förändring…
Med hopp om framtidens skola! /Pernilla Av: Pernilla Elander Malmqvist
Lärare i engelska/so i Borås
Min nya kaffemugg har ett bra budskap
Om du vill läsa om hur jag och eleverna jobbat med olika projekt så klicka på länkarna nedan:
Mitt i OS 2016. Henrik Stenson spelar om det historiska första OS-guldet i golf, årets nya OS-sport. Det är trevligt och ganska spännande, för att vara golf, men Stenson missar sista putten och det blir plötsligt väldigt dålig stämning hemma hos oss. Min man svär upprört. Jag försöker säga att det väl är jättebra med OS-silver?!? Mannen tycker att guld hade varit att föredra och är fortsatt upprörd. Liknande situationer händer då och då hemma hos oss och säkert hos många andra. Det jag alltid undrar är: Hur kan någon uppröras till den graden över golf? Över sport?
Själv blir jag upprörd när jag läser om Zara Larsson, 18-årig popartist, som får motta enorma mängder näthat för att hon säger att hon är feminist och uttrycker sina åsikter kring jämställdhet. Jag blir upprörd när jag hör att pornografiskt material som visar flickor och kvinnor som plågas och lider säljer bättre och genererar fler klick än filmer utan denna ingrediens. Jag blir upprörd när kvinnliga journalister med en jämställdhetsagenda får så mycket hat och hot att de tystas till att skriva om mode och inredning. Jag blir upprörd av att unga tjejer i dag växer upp med en objektifiering som är normaliserad och börjar väldigt tidigt. Jag är upprörd över det faktum att tjejer presterar bättre än killar i skolan. Jag blir upprörd över att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar 15-25. Jag blir upprörd över att mäns våld mot kvinnor ses som en ”kvinnofråga”. Jag blir upprörd över att det finns så många populära invektiv med sexistisk konnotation (kvinnliga könsdelar används frekvent som svordomar). Jag blir upprörd över att kvinnliga offer i våldtäktsmål fortfarande i dag får frågan om vad de hade på sig. Jag blir upprörd över att tjejer i gamingvärlden ofta utger sig för att vara killar, för att slippa sexistiska påhopp. Jag blir upprörd över att den psykiska ohälsan är stor bland ungdomar. Tjejerna anger att de i hög grad är stressade över skolan och livet och medan killarna anger att de mår bra men dubbelt så många killar som tjejer begår självmord. Allt det här blir jag upprörd över. Jag tror också att allt det här hänger ihop.
Betygsskillnader
I Sverige presterar pojkar och flickor olika i skolan. Flickor som grupp presterar bättre och så har det varit länge. Skillnaden hänger kvar genom hela grundskolan och gymnasiet och fortsätter upp på universitetsnivå. Någon kanske tycker att det inte är ett jättestort problem eftersom killarna som grupp ändå tjänar mer och har högre positioner i samhället? Trots att tjejerna har bättre betyg och vidareutbildar sig i högre grad? Jag tycker att det är ett gigantiskt problem. Både som pojkmamma, lärare och samhällsmedborgare tycker jag att det är ett väldigt stort problem. Särskilt eftersom det gäller Sverige, världens fjärde mest jämställda land, med det fantastiska och jämställda skolsystem vi har.
Det finns en del forskning kring möjliga orsaker till statistiken. Det finns naturligtvis många komplicerade bakomliggande orsaker men en intressant sak är att det verkar som om vi lärare behandlar flickor och pojkar som två skilda homogena grupper. Det vill säga att vi har tankar och förutfattade meningar om att med kön följer en viss typ att beteende och att vi då också behandlar könen olika. Lite ”boys will be boys” eller ”typiskt tjejer”-attityd. Lärarnas inställning är knappast hela förklaringen till prestationsskillnaderna men det är något vi direkt kan påverka. Och det bör vi göra. Vi som jobbar i skolan är enligt skollag och läroplaner tvungna att ha ett jämställdhetsfokus och faktiskt ”se till att undervisningen till innehåll och uppläggning präglas av ett jämställdhetsperspektiv”. Men i praktiken blir det som är ”allas ansvar” tyvärr lätt ”ingens ansvar”.
En lärare
En lärare har många ansikten. Eller kanske snarare många kostymer. Som gymnasielärare i svenska och engelska byter jag kostym många gånger varje dag och några av de kostymer jag varierar mellan är; språkvetarens, anglofilens, mentorns, studenthandledarens; den stöttande kollegans; medmänniskans; marknadsförarens; medarbetarens och beslutsfattarens. Läraren måste hantera väldigt många olika situationer varje dag och fatta väldigt många viktiga beslut varje dag. Ofta snabbt. Det här är kanske en stor del av tjusningen i jobbet; det höga tempot och att vad som helst kan hända. Nyckeln till framgång är att i detta ”kaos” av oförutsedda händelser och besvärliga beslut kunna hålla sin linje. Att bedriva en kurs är som att styra ett skepp. Du måste kunna styra vidare även om det stormar och vågorna går höga. Det kanske går långsammare men vi måste fortsätta ”hålla kursen”.
Förutom att jag till vardags är språkvetare, anglofil, studenthandledare, medmänniska, kollega med mera, med mera, är jag också feminist och jämställdhetsivrare. Jag tycker nämligen att jämställdhet är den viktigaste värderingsfrågan jag kan ägna mig åt. Jag tycker självklart att många andra frågor är viktiga, men jag tror att jämställhet är en viktig nyckel till det mesta. Jämställdhetsarbete är definitivt en viktig nyckel till framgångsrik undervisning. En nyckel till att kunna hålla kursen.
Vad innebär då det i praktiken? Är det att behandla eleverna jämställt och utgå från att alla är lika mycket värda? Ja, naturligtvis, men det räcker inte. Det handlar om att i de regler vi har i klassrummet ha ett jämställdhetsfokus. Alla lärare har sitt regelverk; saker vi tycker är viktiga. Det kan gälla kepsar, mobiler, datoranvändningen, prat, ankomsttider, deadlines eller andra saker. Eleverna lär sig snabbt vilka regler som gäller för vilken lärare och anpassar sig mer eller mindre smidigt och det gör de även till regler som bygger på jämställdhetsprincipen.
Hör du ett kvinnligt könsord flyga i klassrummet: Agera kraftfullt! Acceptera det inte. Varje gång du låter ett litet f***a eller h**a passera, bidrar du till kvinnohat och objektifieringen av flickor i samhället. Ja, det gör du. Gör en stor grej av det, varje gång. Ta makten över alla de tabubelagda orden. De är bara tabubelagda för vuxna; ungdomarna har inga sådana hämningar. Träna hemma framför spegeln om du måste. Strunta i kepsen – fokusera på språket istället.
Finns det killar som uppvisar en klassisk ”too cool for school”-attityd? Tjejer som uppvisar stress över skolarbetet? Ta en diskussion om betygsskillnaderna i skolan och fråga eleverna vad de tror de beror på. Få dem medvetna om att de sitter fast i destruktiva mönster.
Sexistiska skämt i klassrummet? Acceptera aldrig! Ta det som ett tillfälle till att faktiskt ”se till att undervisningen till innehåll och upplägg präglas av ett jämställdhetsperspektiv”. Du kommer inte att behöva göra det här många gånger innan varenda en har fattat. Det du vinner är en väldigt mycket trevligare stämning i klassrummet. Du vinner en mer jämställd atmosfär som är en förutsättning för att alla där inne ska kunna prestera på topp.
Bli arg!
Jag tycker att vi allihop behöver uppröras mer över de verkligt upprörande sakerna. Framförallt tycker jag att vi inom skolan ska fokusera på rätt saker. En bra början för den som vill öka sitt jämställdhetsfokus är just att bli upprörd och förbannad över sakernas tillstånd. Det är klart att sport kan röra upp känslor och det är klart att det kanske är lite mer lättsamt att uppröras över en missad golfputt än över ungdomars porrkonsumtion. Men hallå!?!
Vi behöver inse att jämställdhetsarbete gagnar alla: Pojkar, flickor, kvinnor, män. Det gagnar hela samhället. Vi behöver framför allt se jämställdhet som en kunskapsfråga och inte en åsiktsfråga. Vilka åsikter vi har kring jämställdhet beror helt och hållet på hur mycket kunskap vi har. Punkt. Som lärare är det en befriande tanke, mitt i allt. Använd det guldläge du har, du som träffar barn och ungdomar. Ett jämställt klassrum är ett bättre klassrum som låter dig fokusera på att hålla kursen och borgar för att fler elever når i hamn. 🙂
#jämställdhetförst
Kristina Bergdahl , bloggar om svenska och engelska samt jämställdhet i gymnasieskolan, på Svengbloggen.
Jag har länge funderat vad jag vill ta chansen att skriva om, nu när just du sitter där och läser. Funderar en hel del kring vem du är, varför just du läser blogginlägg på Skola365. Tänkte mig på att våga gissa lite: du jobbar inom skolan eller med skolfrågor, du ser dig själv som engagerad, du kanske till och med upplever att du har möjlighet att påverka den svenska skolan, du har en känsla av att inte alla runt omkring dig har samma driv som du, samtidigt som du inser att om alla var lika engagerade och försökte driva på lika mycket som du skulle arbetssituationen bli omöjligt.Stämmer det? På ett ungefär i alla fall? Nu var det mig själv som jag beskrev, men du och jag är nog rätt lika 🙂
Jag jobbar som rektor på en gymnasieskola i Norrbotten sedan några år tillbaka. Jobbade som lärare mellan 1986 och 2005 och har därefter jobbat i rektorskorridoren. Jag tror inte att jag uppfinner hjulet, inte ens en enda gång. Det jag tänker skriva om kanske är något du redan gör eller har gjort i många år. Men oavsett det så är det bra, något som jag numera bygger delar av mitt ledarskap på.
För 3 år sedan gav jag min personal i uppdrag att på en post-it-lapp skriva ner det de var mest stolta över, då de såg tillbaka på det just avslutade läsåret. Insåg ganska snart att en post-it-lapp är väldigt liten… de fick maila mig istället.. vilka berättelser och reflektioner jag fick in, helt otroliga. Jag kände på en gång att det här var något viktigt, något att bygga vidare på. En av lärarna sade till och med att det var första gången som någon chef ville höra vad hon var bra på, inte bara vad hon skulle behöva bli bättre på. Skrämmande.
Året efter köpte jag in lite finare skrivböcker, åter igen : vad är de mest stolt över, men lade till ytterligare två frågor att reflektera kring, den egna målbilden inför nästa år samt vilken liten förändring de önskade genomföra i sitt eget arbete. Återigen, vilka lysande reflektioner och inspirerande texter. Fantastiskt bra att samtala om på medarbetarsamtal och vid återkopplingar efter lektionsbesök. Visst är inte alla mina lärare lysande skribenter och visst finns det några som bara tycker jag är jobbig. Och det kanske jag är, jobbig men envis 🙂
Nu är vi i slutet av juni 2016, sista dagen inför min egen semester och hälften av skrivböckerna har jag redan fått in, trots att de egentligen inte behöver lämna i skrivböckerna förrän i augusti. Årets reflektionsfrågor finns i detta dokument.Nästan sommar, juni 2016. Om du är nyfiken kan du ju öppna och läsa.
Jag tror på lärarnas och elevernas kraft att skapa framtid, men precis som vi gör med våra elever måste vi hjälpa lärarna att se hur bra de är.Vad är de stolta över. Vi måste visa vad vi gör bra, inte bara skapa handlingsplaner för att inte misslyckas. I dagens mediebrus hörs mest bara negativa skolnyheter. Lärare och rektorer flyr skolan, Fler sökande till Paradise Hotel än till Lärarutbildningarna, Pisa, pisa, pisa… Därför tycker jag att mina gröna skrivböcker är viktiga, att mina lärare själva får reflektera kring sitt arbete och berätta hur bra de är och veta att jag ser det.
Sverige har en fantastisk skola och möjlighet att skapa en framtid som vi alla vill leva i. Men då måste skolan utvecklas i samma takt som samhället. Skolan får inte bli en negativt konserverade kraft utan vara ett möjlighetsnav i närhetslivet. I skolan finns elever, lärare och rektorer som vill och kan skapa framtiden.Det är bara så lätt att glömma bort det ibland. Nu tar jag semester, men tar hem de gröna böckerna för bättre sommarlektyr kan jag inte tänka mig.
Vill du läsa fler blogginlägg kan du hitta mig här rektorewa, det är jag. Jag är en mycket sporadisk bloggare som ständigt tror att snart, snart, har jag gjort det till en vana.
Ewa Olausson, rektor vid Björknäsgymnasiet i Boden.
Det var längesen jag skrev något om mitt pedagogiska arbete och mina lärartankar. Inte för att jag tröttnat eller inte behövt det. Jag har helt enkelt inte funnit orden för vad som upptagit mina tankar. 
Året efter köpte jag in lite finare skrivböcker, åter igen : vad är de mest stolt över, men lade till ytterligare två frågor att reflektera kring, den egna målbilden inför nästa år samt vilken liten förändring de önskade genomföra i sitt eget arbete. Återigen, vilka lysande reflektioner och inspirerande texter. Fantastiskt bra att samtala om på medarbetarsamtal och vid återkopplingar efter lektionsbesök. Visst är inte alla mina lärare lysande skribenter och visst finns det några som bara tycker jag är jobbig. Och det kanske jag är, jobbig men envis 🙂
Skola 365 