Inge hopp!

Ja, jag vill gärna inge hopp! Jag vet att många lärare har ett tufft läge just nu. Alla tjänster på skolan kanske inte är tillsatta. Kanske är fler kollegor än förra året obehöriga. PISA, sjunkande resultat, arbetsmiljö, lärarlönelyftet och många andra faktorer oroar och stressar. Mitt i allt detta vill vi ge alla elever bästa möjliga undervisning. Just det, ALLA elever. För många skolor står dessutom denna termin inför en ny utmaning, nämligen att ta emot och undervisa nyanlända elever, utan att ha så mycket tidigare erfarenhet av detta.

Och det är här min tanke om att inge hopp kommer in. För det går att skapa god undervisning för elever som inte talar svenska och inte har gått i skolan tidigare. Låt mig ta en elev jag har just nu som exempel. När hon kom till vår skola i november förra året hade hon aldrig tidigare gått i skolan och kunde ingen svenska. Naturligtvis hade hon ändå en hel massa kunskaper och erfarenheter med sig som vi kunde ta till vara i undervisningen. Vi satte genast igång med metodisk och noggrann läs- och skrivinlärning, samtidigt som eleven fick lära sig och utveckla kunskaper inom alla skolans ämnen. Inlärningen skedde via talspråket, högläsning, filmer, bilder, praktiskt arbete och med mycket stöttning och höga förväntningar. Eleven undervisades delvis i klass Hjärtat, som också är namnet på min blogg där jag och elever skriver om vårt arbete, delvis i sin ordinarie klass där klasslärarna var måna om att hon skulle komma in i klassens gemenskap och delta i så mycket som möjligt av klassens arbete.

I slutet av vårterminen jobbade vi i Hjärtat med bilderboken Grodan och främlingen. Den kunde hon även höra på sitt modersmål via Småsagor på UR.
image
Vi arbetade med bokens handling och karaktärer på flera olika sätt; samtalade, dramatiserade, ritade och samlade ord.

image
image

image

image

image
Slutligen skrev eleven sin egen version av sagan:
Grodan och främlingen
En dag kom en råtta och Grisen sa:
– Råttan kommer.
Och alla kompisarna sa:
– Vadå!
Grodan sa:
– Jag ska gå på natten och titta på Råttan.
Grodan titta på Råttan och känner att de luktar gott. Och sen kommer tillbaka till kompisarna. Nästa dag går Grodan till Råttan och ser att han sågar. Han bygger en soffa. Råttan klar på soffa och Grodan kommer och säger:
– Hej jag Grodan. Råttan säger:
– Jag vet. Jag kan läsa och skriva och jag kan 3 språk svenska engelska och spanska.

Då kommer Grisen tittar på Grodan och Råttan. Grisen sa:
– Varför står du där? Råttan så smutsig och Råttan lat.
Grisen sa till Grodan:
– Kom nu.
En dag Grisens hus brinner. Grisen springer och Råttan kommer fram och tillbaks med vatten. Och sen blir Grisen glad att alla är kompisar.
Nästa dag Råttan plockar hop. Grodan säger:
– Vad gör du?
Råttan säger:
– Ska gå till Amerika.
Alla kompisarna blir ledsna och säger hej då.

Denna termin inleder jag arbetet i den här elevens sva-grupp med att läsa Astrid Lindgrens Mio, min Mio.
image
Alla eleverna grips av berättelsen från första sidan och även den här eleven gör inferenser och egna reflexioner:
”Oj, ett magiäpple! Som i Snow White. Fast tant Lundin är inte dum, tror jag. Hon vill hjälpa.”
”Aha, han inte Stockholm nu, inte Sverige. Han saknar Benka så jättemycket.”
”Titta! Ett slott som i Cinderella. Där tror jag bor Konungen. Nu kanske Bo Vilhelm bli prins.”

Som sagt, jag hoppas att den här elevens resa kan inge hopp. Även nyanlända elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund, kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av glädje, modersmål, stöttning och höga förväntningar!

Om du vill samtala med mig om sva-undervisning eller mottagande av nyanlända elever är du välkommen till bloggen Hjärtat hos @frksarapersson, eller till Twitter där jag heter @frksarapersson.

Kraften när vi delar tankarna i högläsning och egen läsning är magisk!

 

Ishavspirater

Om högläsning och självständig läsning. Våra guldstunder.

 

Kraften när vi delar tankarna i högläsning och egen läsning är magisk! Ja, det är verkligen så, ingen överdrift alls. Jag ska berätta om hur vi har arbetat med högläsning och egen läsning. Två dagliga aktiviteter som fått allt större plats – i tid och i våra hjärtan.

För ett par veckor sedan sa jag hejdå och tack till 3 fantastiska år med en klass, som varit med på en resa där vi lärare och elever tillsammans utvecklat strategier för en aktiv läsning och skrivning: från årskurs 1 till 3. En undervisning där vi har hittat alltfler redskap att dela med oss av de tankar vi får kring texten, både muntligt och skriftligt, tillsammans och enskilt. Vi har vuxit inuti.

Inlägget är också en hyllning till skoltwitter, till allt kollegialt lärande på min skola och i det utvidgade kollegiet. Tillsammans med all fin litteratur, en stöttande och uppmuntrande skolledning är det otroligt viktiga pusselbitar i utvecklingsarbetet – en förutsättning för att få idéer och våga prova.

Min och mina kollegors stora inspiratör i frågor som gäller undervisning i stort och speciellt allt kring läsning är Anne-Marie Körling. Anne-Marie är lärare, författare och Sveriges Läsambassadör.

Sedan ca tre år arbetar vi med strukturerad undervisning i läsförståelsestrategier på vår skola. Vi synliggör strategierna för eleverna genom Läsfixarna och har fått fin handledning av Marie Trapp och Marika Nylund Ek. En kollega och jag har fått en 2-dagarskurs i  ”Att lära barn att läsa på djupet” av Camilla Segertoft m fl på Centrum för Skolutveckling – Göteborgs Stad. Den kursen har vi också haft stor nytta av i textsamtal och läsning. Du ser en del spår av de erfarenheterna här nedan. Framför allt strategier för ”Att följa i huvudpersonernas fotspår.” Catharina Tjernberg har öppnat våra ögon för framgångsfaktorer i god läs- och skrivundervisning där vi är särskilt nyfikna på TCRWP – Teachers College Reading and Writing Project i NY.

I kollegiet har vi under detta läsår gemensamt läst Anne-Maries texter i bl a Läslyftet, sett hennes filmer på UR, samtalat om dem tillsammans i kollegiet och även fått ställa frågor direkt till Anne-Marie genom Skype. Så värdefullt och roligt!

Vi har testat flera av Anne-Maries språkberikande lektionsförslag hämtade från hennes innehållsrika blogg och sedan reflekterat tillsammans i vårt eget Läslyft på vår skola. Det har gett oss en otrolig kick att leka och utforska språket på ett nytt sätt i klassrummen, åk 1-5 – även en del i F-klass och på fritids.

Det har gett oss ett mera nyfiket, tillåtande och generöst förhållningssätt där elevernas egna tankar och delandet av tankar sätts i fokus. Egentligen är förändringen så stor att jag är rädd att jag inte kan förmedla den här. Det handlar om delaktighet och demokrati!

Vi knackar, smackar och spelar en liten teater! Vi skrattar, förvånas och blir alldeles upprörda tillsammans. Högläsning, ca 20 minuter varje dag.

Före högläsningen:

Eleverna kommer in, tar upp penna och loggbok. Alla är direkt igång med något av följande som jag har förberett på blädderblocket.

  • Skriv meningar om tre ord hämtade ur den kommande högläsningen. Efter ca 2-3 minuter delar vi meningarna med varandra, till kamraten bredvid, några läser högt för hela klassen. Någon skriver på datorn, andra med pennan.
  • Skriv frågor till rubriken! Vad undrar du? Läs frågorna för din kamrat som sitter bakom, framför eller bredvid. Jag brukar gå runt och snappa upp frågor, skriver dem på blädderblocket, läser dem sedan högt.
  • Skriv meningar till bilden som du snart kommer att möta i kapitlet. Jag ser… Jag undrar… Jag tror… Jag skriver börjorna bredvid bilden som jag har kopierat o förstorat ur boken eller projicerat på tavlan genom iPaden. Alla delar sina tankar med någon, vi lyfter några tillsammans.
  • Du kommer snart att möta denna mening: .”….. ” Vi läser meningen tillsammans, flera gånger, med olika intonation och röstlägen. Ibland reflekterar vi bara kring den, ställer frågor tillsammans. Ibland blir uppgiften att byta ut ord i meningen, leka med den.
  • Vi läser upp de nya meningarna för varandra. De bjuder ofta in till massor av skratt och förvånade miner! Så kul! Så kreativt!

Denna stund före högläsningen tar inte lång tid men den ger så mycket! Nu är alla mer nyfikna på texten som kommer.

Under högläsningen:

  • Vi ”hoppar in i boken”, förflyttar oss tidsmässigt snabbt från loggbok till högläsning. Eleverna är på bettet och vill snabbt komma igång! Eleverna sitter oftast på den stora mattan i en ring. Jag läser med min högläsningsröst. Ja, den känns mörkare. Jag har själv läst och förberett mig för texten. Med pennan i hand. Markerat förslag till lässtopp: frågor, meningar och korta dialoger att dramatisera tillsammans, gestaltningar, personbeskrivningar mm. Ofta är det sådana meningar jag lyft före läsningen. Det blir en aha-känsla att möta meningen igen, i sitt sammanhang.
  • Det är en avvägning, ett balanserande, att inte göra för många lässtopp, därför vill jag vara förberedd. Jag vill skapa plats för elevernas tankar och frågor. Samtidigt skapa plats för läsflow, utan avbrott. Ser jag att eleverna är ivriga, bär på tankar eller frågor om något speciellt i texten, får de snabbt reflektera med kompisen bredvid. Det ger energi åt högläsningen. Ofta är det frågor som: Vad tror du att ” …. ” kommer att göra? Varför då?, Känner du igen känslan? Har det hänt dig?
  • Det vi alltid gör är att då och då härma karaktärerna. Vi gör som de gör. Vi läser tillsammans meningen och suckar tungt, bankar med nävarna eller hukar oss darrande av rädsla i det trånga utrymmet under durken. Allt för att leva oss in i och kunna ”gå i karaktärernas fotspår”. Ibland spelar vi upp en kort dialog i texten, 2 och 2.
  •  Om det är en skönlitterär text fylld av faktaord, fortsätter jag att läsa och ritar samtidigt på tavlan. Det stödjer förståelsen, samtidigt som jag inte bryter läsflowet.

Efter högläsningen:

  • Beroende på hur mycket vi har bearbetat texten före eller under högläsningen skriver eller/och ritar eleverna efteråt i sina loggböcker. Det kan vara en tanke/förutsägelse kring hur det ska gå för huvudpersonen eller en bild av något som gestaltas i texten. Viktigt att det känns angeläget och meningsfullt. Inte som ett måste. Det ska ge energi, inte ta. Någon gång kan det vara just efter läsningen jag lägger fokus. Kanske som startpunkt för ett etiskt dilemma, en jämförelse kring hur barn levde förr och nu i ett Venn-diagram mm.

untitled

Den egna aktiva läsningen, som inte bara är tyst, ca 30 minuter varje dag.

  •  Jag läser ofta 90 sekunder ur några böcker, valda stycken. En aktivitet som också passar när som helst under dagen även ur faktaböcker.
  • Uppmuntrar att skriva en favoritmening eller frågor på texten i sin loggbok eller på stora blädderblock där vi har samlat klassens favoritmeningar samt vilken bok de kommer eller ifrån.
  • Tipsa och visa eleverna om att följa karaktärerna i sin bok. Fråga sig själv ”Hur mår huvudpersonerna i din bok? Hitta meningen, meningarna som visar den känslan. Skriv av den texten i din loggbok, skriv känslan bredvid. Jämför gärna karaktärer på detta vis. Inspiration – källa: ”Att lära barn att läsa på djupet”, se ovan.
  • Låta eleverna avsluta lässtunden med att läsa det senast lästa lilla stycket högt för läskompisen, samtala kort om det lästa. Om eleven har skrivit favoritmening eller fråga läses den upp också.
  • När eleverna väljer bok för den självständiga läsningen får de ofta läsa en liten bit högt för mig. Samtala om texten. Det blir en liten vägvisare för både eleven och mig om texten är lagom svår.

loggbok

Vilka positiva effekter ser jag?

  • Sammansvetsande! Inkluderande! Vi upplever känslor tillsammans. Delar tankar kring karaktärernas agerande och känslor, hur och varför. Det ger empati och nya perspektiv.
  • Frågor, öppna och utforskande frågor, får allt större utrymme. Vi, både elever och vi lärare, blir mer vana vid att ställa frågor och att förhålla oss till frågor. Att ta vara på olika frågor. Det smittar av sig på andra lektioner också.
  • Jag hör ofta hur elever gör kopplingar till olika böcker vi läst tillsammans. Tillsammans har vi över tiden fått gemensamma skatter att förhålla oss till. Kommer du ihåg? Det får mig att tänka på… Ja, vi kan relatera till olika huvudpersoner och händelser i olika böcker nu efter många gemensamma läsupplevelser.
  • Jag märker att de som hade svårt att hänga med i handlingen får draghjälp att förstå nu.
  • Erbjuder utmaningar för alla! Ser ofta hur de språkligt kreativa som redan läst massor och fått högläsning i hemmet får välbehövliga utmaningar, nya ingångar som gör att de piggnar till!
  • Våra nyanlända har deltagit, ibland tillsammans med studiehandledaren. Passar t ex bra att skriva lite mer kring en bild i boken. ”Jag ser… Jag undrar… Jag tror… ” Det har bjudit in till stora tankar med relativt få ord. Bra ingångar till att bygga språk.
  • Kämpande läsare får tänka på hög kognitiv nivå!
  • Tanken utvecklas genom reflektioner kring läsupplevelsen, muntligt och skriftligt.
  • Bilder får stort utrymme. Eleverna blir vana vid att ”läsa en bild”.
  • En undervisning där elever blir delaktiga. Deras tankar tas tillvara och delas i klassen.
  • Eleverna får lättare att uttrycka sina tankar i skrift. Ser en stor skillnad!

Källa för inspiration till lektionsförslagen här ovan är Anne-Marie Körlings blogg: www.korlingsord.se

Se även ett urval av Anne-Maries lektionsförslag som vi har provat  på vår skola:

ankikallman Pearltrees  ”Att arbeta språkberikande, A-M Körlings idéer.”

Med glada sommarhälsningar från Anki Källman, lärare i åk 1-3,

Gunnarsboskolan i Mullsjö.

Om du vill så ses vi på Twitter @ankikallman     Välkommen!

P.S Det finns så många härliga kollegor som jag samtalar med och får idéer av  dagligen på vår skola och på Twitter. Hej på er! Ni är fantastiska och så proffsiga! Ni ger mig massor  hela tiden. Hade velat skriva ett långt, långt inlägg om er alla – hur mycket ni betyder för mig och min undervisning. Det får bli en annan gång! Det finns på gång och väntar på lämplig publicering;)

 

 

Välkomna in i mitt dialogiska klassrum

Jag skulle vilja kalla mitt klassrum för det dialogiska klassrummet och jag skall snart berätta varför. Jag som skriver om mitt klassrum heter Marie Trapp och är examinerad 1-7-lärare med inriktning svenska och so samt idrott. Jag har en påbörjad speciallärarutbildning och under mina 19 år som lärare har jag alltid i någon form haft ett specialläraransvar. Just nu arbetar jag på Släbroskola i Nyköping där jag har ett specialläraransvar för åk 1-2 på skolan.

23

För mig är ett språkligt eller dialogiskt klassrum ett klassrum där vi utgår från eleverna och deras förkunskaper genom att vi delger varandra vår samlade kunskap i samtal. Vi ger eleverna modeller, strategier och prövar hela tiden tillsammans med dialogen i centrum. Varje morgon möts mina elever av en hälsning på tavlan. Denna hälsning kan innehålla långa kluriga ord, ord som hör ihop, sammansatta ord, en ordklass eller kanske ord som vi pratat om tidigare och som jag vill att eleverna skall få smaka på igen. Vi smakar ofta på ord genom att eleverna får ta orden i sin mun, sätta ordet i ett sammanhang både muntligt och skriftligt. När vi läser högt och det gör vi ofta använder vi olika läsförståelsestrategier varav en strategi handlar just om att reagera på nya ord och utreda deras betydelse. Flera gånger/dag samlar jag eleverna kring en gemensam text som vi högläser.

Genom högläsningen synliggörs tysta tankeprocesser genom att jag stannar upp i texten och visar hur jag tänker och hur jag använder olika förståelsestrategier. I mitt arbete har högläsningen blivit ett mycket viktigt verktyg för att visa eleverna hur man kan ta sig in i texter och förstå innehållet både på, mellan och bortom raderna.

Forskningsbaserade modeller
Jag bygger min strukturerade undervisning i läsförståelsestrategier på några forskningsbaserade modeller hämtade från USA. De kallas reciprocal teaching, RT och transactional teaching, TSI och handlar om att man undervisar explicit i förståelsestrategier och att man som pedagog är vägvisare och stöttepelare. Dialogen om textens innehåll är viktigt och man når textens djup genom att samtala strukturerat om texten med strategierna som hjälp.(Westlund 2010) RT och TSI bygger på 4 grundstrategier men i vår undervisning använder vi oss av fler strategier.

Redan i förskoleklass introducerar vi de läsförståelsestrategier som man har sett att goda läsare använder sig av; att förutspå, att utreda nya ord och uttryck, att ställa frågor, att se inre bilder och att sammanfatta. Vi konkretiserar dessa strategier genom att vi använder figurer som skall ses som tillfälliga tankestöd speciellt för lite yngre elever. Våra figurer är; Spågumman, Detektiven, Reportern, Konstnären och Cowboyen. Dessa ”Läsfixare” hjälper oss att samtala om textens innehåll på ett strukturerat sätt. Dessa Läsfixare hjälper också till att höja läsengagemanget och viljan att läsa vidare i texten. Jag har inte träffat ett enda barn som inte vill veta hur det kommer att gå efter att vi har förutspått texten tillsammans.

För mig är ”Reportern” något av en nyckelstrategi då vi genom att ställa frågor når olika nivåer i texten. När vi använder den strategin så händer någonting i klassrummet. Samtalet om textens innehåll får liv och kopplas till elevernas erfarenheter. -”Reportern gör så att jag får syn på hur andra tänker” uttryckte en 7-årig pojke och det är precis det som sker i klassrummet när vi ställer frågor och funderar ut svaren tillsammans i klassrummet.

I mitt klassrum ser jag det som jätteviktigt att förmedla ett kritiskt förhållningssätt till olika typer av texter och fakta. Inspirerade av den forskningsbaserade modellen QtA försöker vi alltid att få syn på författaren bakom texten och ifrågasätta hans/hennes auktoritet. -Vad vill författaren säga med texten? Varför använder författaren detta ord här? Skulle han/hon kunnat använda ett annat ord här? Vilket? På vilket vis hjälper författaren dig att skapa inre bilder? (Reichenberg, 2010)

Inkluderande arbetssätt
Jag ser högläsningen som väldigt inkluderande eftersom alla barn och elever kan delta. Små som stora, elever med avkodningssvårigheter och elever med ett andra språk . Eftersom samtalet om textens innehåll är viktigast så är dialogen och språket i centrum. Högläsningen är en viktig del i ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Under de år som jag har arbetat medvetet utifrån högläsningen har jag sett elever med specifika läs- och skrivsvårigheter blomma upp under dessa lektioner. Eftersom högläsningen inte är avhängigt avkodningen kan dessa elever delta genom att reflektera kring texten, ställa frågor, göra textkopplingar m m.

24Att aldrig acceptera att jag inte förstår är viktigt och gör att vi måste stanna upp i texten och utreda ord och uttryck som är nya för oss. Dessa ord samlar vi i en ordbank som eleverna sedan får använda på en mängd olika sätt. Genom detta medvetna arbete med att uppmärksamma nya ord och ordens betydelse ökar vi våra elevers ordförråd, någonting som visat sig vara avhängigt om man skall förstå en text eller inte.

Olika texttyper
En annan oerhört viktig faktor för att elever skall kunna tillägna sig och förstå en text är att man utgår från tidigare erfarenhet och aktiverar förförståelse. Detta sker bl a genom att man använder förståelsestrategin att förutspå både på skönlitteratur men framförallt på sakprosatexter. Genom att leta ledtrådar i bilder, rubriker, bildtexter m m kan vi redan före läsningen veta oerhört mycket om vad det är för typ av text vi kommer att läsa och vad den kommer att berätta.

I mitt klassrum förekommer alla typer av texter, inte bara skönlitteratur och jag upplever att eleverna är oerhört hjälpta av att använda läsförståelsestrategier i alla ämnen på alla texter. Genom att läsa en texttyp och synliggöra textens uppbyggnad och särdrag skapas även en förutsättning att kunna skriva egna texter i samma genre. I mitt klassrum hör läsa och skriva ihop och läser vi exempelvis nyhetsartiklar, sagor, dikter m m så känns det som en självklarhet att låta eleverna även skriva sådana texter. Jag ger eleverna skrivuppgifter inspirerade av de texter som vi läser på lässtrategilektionerna. Innan eleverna skriver på egen hand skapar vi ofta en text gemensamt. Vi har upptäckt att detta arbetssätt har många likheter med Gibbons cirkelmodell, där man integrerar: tala, lyssna, läsa och skriva med ämnesinnehållet i undervisningen. (Gibbons )

Enkelt beskrivet bygger cirkelmodellen bygger på 4 faser:

# Fas 1 Bygga upp elevernas bakgrundskunskaper
# Fas 2 Studera texter inom genren för att få förebilder
# Fas 3 Skriva en gemensam text
# Fas 4 Skriva en text individuellt eller i par

I min läs- och skrivundervisning har jag i stort sett alltid gått från det muntliga språket till det skriftliga och från det konkreta till det abstrakta. Det kan handla om att vi tillsammans sätter ord på sådant som vi upplevt tillsammans. Vi kanske pratar om bilder från en gemensam skogsutflykt, samlar ord i en ordbank och återberättar muntligt för varandra. Detta utmynnar också ofta i skrivande.

I mitt klassrum arbetar vi också utifrån ”Att skriva sig till läsning” där de digitala verktygen blir viktiga och framförallt motivationshöjande för att ta sig in i skriftspråkets värld. Eleverna sitter alltid i par och skriver tillsammans för att språk och dialog skall vara i centrum. Till en början handlar det mycket om att kunna koppla ljud- bokstav men så småningom skapas texter som eleverna även får lästräna på. För mig är det oerhört viktigt att både läsa och skriva känns meningsfullt och därför är vi noga med att ha en mottagare. Vi läser för barnen på förskolan och vi lägger ut våra texter på en blogg så att både föräldrar, kamrater och våra bloggläsare kan kommentera. Under det senaste läsåret har vi haft kontakt med flera andra klasser som bloggar och haft utbyte i form av att vi läser och kommentarer varandras arbete.

Från gemensam läsning/skrivning till egen läsning/skrivning
Mitt långsiktiga mål och syftet med att arbeta strukturerat med både läs- och skrivstrategier är att eleverna skall ta med sig verktygen, strategierna in i sin egen läsning/skrivning . För vissa elever går denna process snabbt medan andra elever behöver fortsatt mycket lärarstöd. Progressionen från att läsa gemensamt till egen läsning har vi löst genom att vi låter eleverna läsa och samtala om textens innehåll i grupp eller i par. Då kan jag samla de elever som ännu inte är där i sin läsutveckling i en grupp och tillsammans arbeta oss igenom en text.

När eleverna arbetar i grupp med en text får de ibland ta rollen som ”Läsfixare”, d v s ta ansvaret för att använda en strategi under läsningen. Då läser de elever som vill fram till markerat lässtopp och vid lässtoppet får varje ”Läsfixare” i tur och ordning redogöra för sitt arbete. Detta arbetssätt är mycket uppskattat av eleverna och elevaktiviteten är hög. Jag som pedagog fungerar som handledare och stöttar de elever som behöver lite extra.

25

Läraren som bedömningsverktyg
När man öppnar upp sitt klassrum och hela tiden ser språket och dialogen som det viktigaste ser man rätt snart vilka elever som är aktiva i samtalen , som kan koppla till egna erfarenheter, som kan ställa frågor på olika nivåer och som reagerar när de inte förstår. Man ser också vilka elever som inte är så aktiva och som behöver stöttning i detta arbete. Undervisningen blir då även ett bedömningsverktyg. Caroline Liberg, docent och läsforskare menar att det inte finns några enkla metoder för att mäta läsförståelse utan att det är vid textsamtalen med eleverna som man som lärare får syn på deras läsutveckling och utifrån min egen erfarenhet håller jag verkligen med henne. De elever som behöver stöd i att utveckla fungerande strategier i läsförståelse behöver inte några andra metoder utan snarare ett mindre sammanhang med mycket lärarstöd. I specialundervisningen stöttar jag dessa elever genom att vi läser och bearbetar en text i mindre grupp på 2-3 elever.  Elevaktiviteten och talutrymmet blir större och jag kan vid behov gå in och modellera hur jag använder mina läsförståelsestrategier.

För att tydliggöra mål och syfte med vårt arbete använder vi oss av pedagogiska planeringar som vi delger både elever och föräldrar. Dessa lpp utvärderar vi emot och har som grund i elevens kunskapsutveckling. Vi dokumenterar och visar på elevens kunskapsutveckling genom olika verktyg. Ett verktyg är God läsutveckling där eleven kan följa sin egen utveckling i ett överskådligt schema uppdelat på 4 dimensioner. Fonologisk medvetenhet, Avkodning, Läsflyt och Läsförståelse. Ett annat verktyg är Legilexi som också delar in läsningen i olika delar med regelbunden och tydlig avstämning och ett tredje är Bedömningsstödet för åk 1-3 som Skolverket har tagit fram.

I mitt klassrum lämnas aldrig eleverna ensamma i sitt lärande. Genom att eleverna får diskutera, argumentera, delta, ingå, påverka, medverka och i ständig dialog med mig, sina kamrater och sig själva, delar vi upplevelserna av innehållet. Textsamtal ökar också elevernas delaktighet, då de varje lektion får tillfällen att uttrycka sig muntligt och lära av och med varandra. Ur den gemensamma läsningen får eleverna verktyg och läsengagemang som eleven kan ta med sig in i det självständiga läsandet.

26

Självständigt läsande föds ur den gemensamma läsningen” (Körling)

Referenslista:

Gibbons, P (2002) Stärk språket stärk lärandet. Hallgren och Fallgren
Körling, A  (2012) Den meningsfulla högläsningen. Natur och Kultur
Reichenberg, M (2010) Vägar till läsförståelse. Natur och Kultur
Westlund, B (2012) Att undervisa i läsförståelse. Natur och Kultur

Min mailadress; marie.trapp@nykoping.se
Min blogg; http://marietrapp.blogspot.se/

När ska vi läsa nästa kapitel?

Loranga är en ovanlig pappa, som alltid går klädd i badrock och tehuva. Hans tillvaro är väldigt behaglig , eftersom han inte kan tänka sig att arbeta och förstöra sina bästa år utan bara gör sånt som han tycker är kul. Han bor på en gård med sin son Masarin. De hittar på massa knäppa saker; äter glass med kaviar, spelar hockey med sopkvastar och bullar eller fångar tigrar. På gården bor också Dartanjang, Lorangas gamla pappa, som lever ett mycket omväxlande liv. Han vaknar nämligen varje morgon med ny identitet. Ena dagen är han rörmokare, nästa Hjortfot, och ibland är han sig själv och då är det inte alls lika roligt. I en talltopp i skogen bor Dartanjangs morfar. Han är så gammal att han bara kan äta frön och gala som en gök…

Detta är i korta drag vad boken Loranga, Masarin och Dartanjang, skriven av Barbro Lindgren, handlar om.  Vi i Förskoleklass A på Bäckaslövskolan i Växjö har upptäckt att det är svårt att inte älska denna helgalna berättelse. Under några månaders tid har vi stiftat en djupare bekantskap med bokens alla figurer genom ett tema baserat på läsglädje och fantasi.

Det hela började med att min kollega Helena hade fått reda på att det skulle komma att sättas upp en Lorangautställning på Smålands museum och hon föreslog då att vår nästa högläsningsbok skulle vara just ”Loranga, Masarin och Dartanjang”. Tanken från början var att vi skulle läsa boken, gå på utställningen, rita/bearbeta det vi varit med om och sedan mer eller mindre släppa det. Men eleverna älskade allt med denna tokiga berättelse så vi bestämde oss för att arbeta vidare med den och det mynnade ut i ett värdeskapande projekt fullt med läsglädje, engagemang och fantasi.

Så här jobbade vi med Loranga:

  • Högläsning av boken Loranga, Masarin och Dartanjang i klassen. Vi skrattade mycket tillsammans.
  • Utställningen Loranga! Loranga! på Smålands museum, där de byggt upp hela miljön från boken. Besöket på museet innehåll bokprat tillsammans med en museipedagog och därefter lek i Lorangas miljö. Vi hade ingen bestämd sluttid på besöket, mer än att vi var tvungna att vara tillbaka på skolan innan lunch, så barnen kunde leka Loranga utan tidspress. Och som de lekte! De fångade in tigrarna från ladan, de lekte i Lorangas färgglada hus och de sålde korv i korvkiosken.
  • Tillbaka på skolan listade vi tillsammans alla viktiga figurer och föremål från boken för att sedan illustrera varsin figur eller föremål.
  • Med datorns hjälp skriver vi text till våra bilder. Uppgiften är att tänka dig att personen som ser din bild och läser din text aldrig har läst om Loranga förut. Vad vill du då berätta?
  • Utställning av våra illustrationer med text i klassrummet som föräldrarna får ta del av på föräldramötet. Vi fotar även av vår utställning och skickar till museet som tack för besöket.

2016-04-18 14.55.532016-04-18 14.57.02

2016-04-18 14.56.222016-04-18 14.56.37

  • På föräldramötet får föräldrarna i uppgift av sina barn att tycka till om utställningen men även att berätta om sin egen favoritbok och vem som läste för dem när de var små. Föräldrarna skriver ner svaren i ett brev, postar det till sitt barn som sedan får det uppläst för sig av oss pedagoger i skolan.
  • Årskurs 4 på skolan har också varit på Smålands museum och tagit del av utställningen om Loranga. De lärde sig att göra animerade filmer som de sedan visade upp för oss i Förskoleklassen samtidigt som de fick se vår utställning.
  • Vi avslutar temat om Loranga med att skriva ett brev från eleverna till författaren Barbro Lindgren där vi berättar hur mycket vi tycker om boken och hur vi jobbat med den. Vi skickar med bilder och foton på det arbete eleverna gjort. Nu väntar vi med spänning och hoppas på att få ett svar.

Det är stolta elever i Förskoleklassen som genomfört detta tema med intresse, glädje och engagemang. Vi har jobbat med läslust, återberättande och skrivande samtidigt som det blivit ett värdeskapande arbete för eleverna med flera olika mottagare av deras arbete (föräldrar, elever och pedagoger på skolan, museet, författaren Barbro Lindgren).

Detta var ett kort exempel på hur man kan arbeta med läslust, kreativitet och skrivande utifrån fantasi och en härlig bok. Tack för att ni läste!

/Malin Johansson och Helena Berggren, Bäckaslövskolan Växjö