Skola med praktisk estetiska ögon

Jag som skriver det här heter Eva Söderberg och arbetar som slöjdlärare sedan många år tillbaka. När jag i början av året såg initiativet till blogg 365 tänkte jag att det var ett fantastiskt upplägg att låta så många lärare komma till tals i ett och samma forum. Jag ville skriva något från slöjdens perspektiv, det var jag säker på redan från början men nu när jag sitter här vid datorn tycker jag att tiden gick lite väl snabbt fram tills dess att det var min tur.

Det händer så mycket spännande saker i skolan just nu, senast i veckan släppte Skolverket sitt första förslag på hur digital kompetens och programmering ska förstärkas och tydliggöras i undervisningen. Jag har mycket tankar kring skolans digitalisering men det är inte vad min text ska handla om. Inte heller kommer jag att skriva om alla roliga projekt som är på gång i min slöjdsal och hur engagerade elever jag har, det får du läsa om på min blogg Hjärna med händer.

Min text handlar om en sak som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen att vara lärare i de praktisk estetiska ämnena, och jag kommer att tala helt i egen sak. Det är möjligt att du som estetlärare känner igen dig eller så gör du det inte alls, kanske generaliserar jag men jag behöver få skriva det jag går och tänker så mycket på även om det känns lite förbjudet och kontroversiellt att ha ett ämnesfokus i skolan där alla ska göra lika och samma av allt.

Matilda Åhall på REturen i Göteborg

Jag utgår från en föreläsning jag varit på i veckan, på REturen på Hisingen i Göteborg. Matilda Åhall, bildlärare på Kärraskolan var där och pratade om bildanalys och gav tips på metoder hur hon arbetar formativt i bildämnet. Hm, tänker ni, skrev hon inte precis att hon arbetar som slöjdlärare? Och jag tänkte väl själv så först men direkt märkte jag att vi har så många beröringspunkter mellan bild och slöjd.

Min poäng med att lyfta Matildas föreläsning är att vi som var där, efteråt direkt hamnade i en givande och kollegial diskussion kring vår profession som esteter. Vi behövde inte översätta något eller förklara omständigheter, alla visste var vi befann oss. Det är sällan lätt för mig att direkt applicera föreläsningars innehåll på min egen arbetssituation men det här var klockrent, som sig bör när någon med liknande utgångsläge talar om saker som är bekanta för mig. Det är skönt att känna igen sig och kunna börja ett samtal med samma perspektiv. Vi kommer längre med en gång då.

Bild: Matilda Åhall

Vad är ett effektivt klassrum? Och hur ger man effektiv feedback när man har alla skolans elever 60 minuter i veckan? Hur lurar vi elever att öva sin uthållighet när det inte blir bra med en gång? Hur sätter du ramar för undervisningen så att eleverna känner att det ändå är de som har kraften att uppfinna?

Bilden ovan sammanfattar Matildas föreläsning ganska bra och den rymmer otroligt många tankar som jag skulle vilja få tillfälle att diskutera med mina estetkollegor, inte bara kollegorna i slöjden utan alla mina estetkollegor. I dessa samtal skulle vi kunna utveckla vår gemensamma undervisning och ge eleverna ett sammanhang i de estetiska ämnena. Vi skulle kunna bygga en effektiv och effektfull ämnesövergripande undervisning med stora möjligheter att stötta elevers lärande.

I de estetiska ämnena är vi många som är “ensamarbetare”, det slukar energi och hämmar kreativitet och jag tänker ibland att det är ett stort slöseri när man inte tar tillvara den samlade kraften i våra ämnen och låter den genomsyra en hel skola. Inte för att vara ett roligt komplement till övriga ämnen utan för att stötta elevers lärande. I dag är det många av oss som har ämneskonferens med sig själv i den egna salen i stället för att göra gemensam sak. Vi behöver mobilisera oss både på nätet i olika grupper, och på den egna skolan.

Jag önskar att vi fick möjlighet att verka som arbetslag med den övergripande blick vi har över alla skolans elever och göra nytta utifrån det, som ett slags paraply över de mindre arbetslag som har mer nära relationer till de elever de möter varje dag. Att vara ett samlat arbetslag skulle ge oss den tid vi behöver för att samverka, något som skulle vara bra både för det kollegiala arbetet på en skola och för enskilda lärare.

Vi esteter skulle behöva lyfta frågor om arbetsbelastning och förhållningssätt till lärande och skola som grupp i stället för att känna oss ensamma var för sig. Jag önskar att vi lärare i estetämnen ser och får möjligheter att hjälpas åt, att vi rätar på ryggen och gör gemensam sak på våra skolor utan att på något sätt tro att det förminskar oss att tala högt om vad som skiljer våra ämnen åt från de mer teoretiska. Som svensklärare har jag sett detta från ett annat håll, då jag i perioder undervisat båda mina ämnen och det är verkligen stor skillnad på arbetssituation, inte arbetsbelastning utan arbetssituation.

Matilda pratade om att vi har bild i skolan för lärandets skull, inte för att alla ska bli konstnärer. Det är precis samma sak med slöjden. Inte sjutton inbillar jag mig att en bråkdel av mina elever ska bli hantverkare, slöjd har vi för helt andra syften.

Bild: Matilda Åhall, källa Winner och Hetland samt Wiliam

Skaparkraft, uthållighet, uttrycksfullhet, förmåga att se samband, observationsförmåga, visualiseringsförmåga, uppfinnarkraft, reflektionsförmåga… Inga dåliga kunskaper att ha med sig ut i vuxenlivet. Faktiskt inga dåliga kunskaper att ha med sig in i skolans övriga ämnen heller när man tänker efter.

Själv hade jag utifrån slöjdens perspektiv uttryckt det med andra ord, som att vi i slöjden övar processinriktat arbete, att inte ge upp, tålamod och kunskapen att leta sig fram till en lösning. Att pröva och ompröva. Att göra så mycket fel som möjligt och att lära sig av det som blir fel. Att öva tilltron till den egna förmågan och att lära sig att man kan skapa användbara saker med de egna händerna. Att man kan vara producent och inte behöver fastna i att vara konsument.

Vi uttrycker oss med olika ord men vi pratar ändå om samma sak. Förmågor för ett livslångt lärande.

Jag finns på nätet som:

Hjärna med händer, blogg

Slöjd 2.0, blogg

Praktisk estetiskt samarbete, en grupp på Facebook

Skapasaker på Twitter och diverse andra digitala platser

Här hittar du till Matildas blogg med massor av inspirerande material: Fröken Åhall

I huvudet på en slöjdlärare

Som lärare i slöjd får jag jobba kreativt och skapa mycket. Men framför allt så får jag vara med i elevernas skapandeprocesser och leda dem vidare mot deras mål. Det är dock inte alltid jag behöver leda dem vidare, ibland kan jag titta och förundras över hur eleven lär sig och utvecklas. Vi testar nya metoder, tekniker och material och det händer att jag också lär mig samtidigt som eleverna lär sig, kanske inte samma saker men det är trots allt lärande. Varje dag bjuder på nya utmaningar och även jag utvecklas hela tiden i mötet med elever och kollegor för tillsammans blir vi bättre!

Jag heter Leif Blomqvist och jag jobbar på Sandgärdskolan. På skolan som ligger i Sandared en mil utanför Borås går elever i år 7 – år 9. Sen jag började som lärare för cirka tio år sen har jag bland annat försökt att tänka på några saker i mötet med mina elever i slöjdsalen. Och dessa saker och några till tänker jag berätta om här.

– Jag vill bemöta mina elever på ett positivt sätt. Det kan innebära att jag försöker hitta det positiva i en situation eller att jag försöker möta eleverna med ett leende varje dag. Men det innebär också att om en elev kommer till mig och säger att han eller hon inte kan brukar jag komplettera med: du kan inte än! Det är så viktigt att eleverna inte ser sig själva som att de inte kan utan som att de kan…lära sig. Vi lär oss hela tiden och det gäller att förhålla sig till det. Och det innebär också att om eleven gör ett ”fel” eller om det inte blir som denne tänkt sig så är det ett lysande tillfälle att lära sig. Och visst är det roligare att höra från en som måste börja om med en del till sitt projekt att ”nu vet jag hur jag inte skall göra” eller ”nu har jag lärt mig nya saker”. Att jag försöker vara positiv eller ha kul kan också ta sig uttryck i att jag försöker ha roligt och bjuda lite på mig själv även när jag spelar in en inspirations- eller instruktionsfilm.

Jag såg en intervju i vinterstudion häromveckan med en av våra duktiga skidåkare i svenska landslaget som kanske inte nått de resultat denna säsong som de gjorde säsongerna innan. Reporten frågade efter loppet om skidorna som inte fungerade, kanske var det vallningen som var dålig, hur skidåkaren hade åkt dåligt på andra varvet och så fortsatte det och skidåkaren fortsatte att försöka försvara att allt det dåliga som hade hänt under loppet. Det nästan syntes på skidåkaren hur denne bara sjönks ihop mer och mer och mot slutet av intervjun pratade även skidåkaren om hur dåligt loppet hade gått och hur dennes prestation var undermålig. Även om det kanske inte är reportens uppgift att jobba med att utveckla skidåkaren så tror jag att vi hade fått se en annan skidåkare nästa lopp om reportern istället hade ställt frågor som låtit ungefär så här: Jag såg hur fantastiskt du åkte upp för första backen och hur de andra hade svårt att hänga med då, eller hur? Hur kändes det då? Vid varvningen höll du verkligen jämn fart med de andra och det var så härligt att se hur du njöt när du gav dig ut på andra varvet. Och din placering visar på att du har förbättrat dig sen förra helgen. Det ser riktigt bra ut inför den fortsatta säsongen. Bra jobbat!

Visst låter det sista mycket trevligare? Och sätt dig in i situationen att få höra det som fungerar och bli påmind om detta. Jag tror att det skulle lyfta skidåkaren. Jag är övertygad om att han/hon vet vad som gick fel under loppet och jag är samtidigt säker på att han/hon vet vad som gick helt enligt planerna. Men att få höra vad som är bra mår alla bra av och stärker självförtroende och gör att man utvecklas. Och just att få eleverna att tänka positivt även när det kanske inte blivit precis som de tänkt sig är viktigt, tycker jag!

– Alla elever har olika förutsättningar och det måste jag förhålla mig till och därför är det viktigt att jag är flexibel i min undervisning. Det innebär bland annat att jag måste skapa förutsättningar för alla att lyckas. Det kan innebära att jag sätter upp lappar med verktygsnamn intill alla verktyg och redskap i salen för att det skapar trygghet för vissa elever. Det kan också innebära att jag ger någon elev skriftliga instruktioner i steg för steg för denna eleven måste ha det för att klara lektionsarbetet. Kort sagt jag måste möta eleven där den befinner sig!

– Det finns inga fel bara utvecklingsmöjligheter brukar jag säga till eleverna och jag blev påmind om detta när jag en gång gjorde en film där jag tillverkar en liten enkel hylla som jag medvetet har gjort ett antal fel på (fel enligt mig i alla fall). Jag ville att eleverna skulle hitta felen och jag döpte först filmen till ”finn fem fel”. När jag sen testade den på eleverna fick jag direkt höra från dem att det finns inga fel, bara utvecklingsmöjligheter. Jag fick helt enkelt döpa om filmen till ”finn fem utvecklingsmöjligheter”. Hittar du utvecklingsmöjligheterna i min process i filmen nedan? Kolla och se.

– Jag använder digitala resurser i min undervisning för att jag har den möjligheten eftersom Sandgärdskolan är en 1-1 skola. Jag spelar in filmer som instruktioner och inspirationer för att hjälpa elever vidare i sina projekt. Dessa filmer och andra digitala resurser är ett komplement till elevernas loggböcker där de berättar om dagens arbete och hur de skall gå vidare. Då kan jag lägga in en länk till en film eller en annan digital resurs som svar om det behövs för att de skall kunna förbereda sig inför nästa lektion. Modellen kallas flippad undervisning. Jag arbetar med att skapa självrättande quiz för att eleverna skall kunna öva sig på begrepp och liknande saker. Jag använder snapgudie, kahoot, voto, padlet, thinglink och mycket mycket mer som innebär att eleverna kan lära sig mer och utvecklas längre. Det innebär inte att alla eleverna använder alla men som jag tidigare nämnde så har alla elever olika förutsättningar och därför måste jag vara flexibel i min undervisning. Att använda digitala resurser i min undervisning ger mig möjlighet att vara flexibel.

https://www.thinglink.com/scene/667733944237555713

Sen dag ett som lärare fram till idag har jag lärt mig nya saker. En del av dessa nya insikter eller lärande leder till utveckling av min undervisning och det kanske är det som gör att jobbet är så spännande och givande men också att jag vet att jag även i fortsättningen kommer lära mig nya saker varje dag bidrar till att jag har ett underbart jobb. Så min uppmaning till dig just nu är att:

-Le och var positiv.

-Se möjligheterna och inte problemen.

-Se vad som fungerar och gör mer av det och mindre av det som inte fungerar.

-Låt eleven vara den han eller hon är och möt eleven där han eller hon befinner sig.

-Det finns inga fel bara utvecklingsmöjligheter.

-Använd digitala resurser för att hjälpa eleverna vidare.

-Var flexibel

-Lär dig nya saker varje dag.

Läs gärna vidare på:

http://slojdlararen.wordpress.com

http://sarlaslojd.wordpress.com

https://www.youtube.com/user/slojdarna

http://twitter.com/leifhblomqvist

Ting Tar Tid

T.T.T

Put up in a place

where it’s easy to see

the cryptic admonishment

T.T. T.

When you feel how depressingly

slowly you climb,

it’s well to remember that

Things Take Time!

Piet Hein

Visst har vi alla som arbetar med människor, med barn, med ungdomar, med föräldrar, med byråkrater känt att det skulle vara mycket enklare om saker inte tog så lång tid. Om vi kunde utföra underverk på en natt och ett mirakel på en vecka. Kanske är det en del av tjusningen och utmaningen med att arbeta som lärare, det är inga hastverk vi gör. Det vi förmedlar dagarna i ända ger resultat i bästa fall efter några månader, ibland tar det åratal. Vårt arbete är inte en Snap som är borta efter tio sekunder.

Jag har den stora  förmånen att få undervisa i ett av de få ämnen som inte riktigt på samma sätt är pressade att få snabba resultat, jag undervisar nämligen i SLÖJD. Visst har vi också omfattande kursplaner som tyvärr har teoretiserats mycket, men vad gör väl det när det ändå är den långsamma lyckan som speglas i salen.

Händer som formar ibland användbara och ibland fullständigt onödiga föremål. En idé som på ett praktiskt sätt ska genomföras med all den materialkännedom och det teknikkunnande inom hantverk som krävs för att det ska fungera. Slitet att få sömmen på rätt ställe och glädjen over att noggrannheten i början gav resultat i slutet. Tålamodet som prövas och ibland tryter och stoltheten som lyser i ögonen på eleven som  själv kunde framställa något av en hög med material är oslagbar att se.

Det finns många antagonister till slöjd och förespråkare för att detta ämne ska slopas i förmån för modernare ämnen som till exempel dataprogrammering. Programmering är viktigt för framtidens arbetsmarknad! Själv skulle jag snarare vilja se en utökning av slöjdens timmar så att det rymmer dataprogrammering också, inte istället för utan tillsammans.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag tycker att teknik är superkul! Jag gillar att arbeta med digitala hjälpmedel, mina slöjdelever får blogga, i slöjden syr vi med LED-lampor och ledande material, jag handleder kollegor i användningen av digitala verktyg,  MEN det är inte datorn som får stressen att försvinna på kvällarna. Olika forskare har påvisat att arbete med händerna sänker pulsen, förbättrar minnet och är avstressande vilket alla som gör det känner effekterna av.  Det är inte en dator som syr mina kläder jag bär eller odlar de grönsaker jag äter – det är riktiga människor som arbetar med sina händer. Det är inte en dator som har byggt det hus jag bor i – det är hantverkare som har gjort det.  Jag vill ha en tandläkare som kan hantera en borr och en läkare som kan göra sutur, denna finmotorik är inget som tränas upp enbart i vuxen ålder. Grunden läggs i skolan, liksom grunden till många andra kunskaper men för många av dessa tar det tid innan vi kan skörda frukterna av arbetet.
Jag vill slå ett slag för  den långsamma lyckan i vårt sönderstressade samhälle, mer slöjd till såväl elever som bankdirektörer, det skulle vara en folkhälsofrämjande åtgärd och en investering i vår välfärd. 

Brickbandsvävning

/Zandra Ahlqvist, slöjdlärare, SO-lärare, hantverksfrälst IT-junkie i Norrköping

@ezignz

Slöjd – många sätt att göra rätt!

Ur högtalarna strömmar musik från en av  Spotifys top 50 listor och kreativiteten flödar. Varje slöjdlektion är som en ny föreställning med ny publik och nya aktörer, det är bara regissören som är densamma. Tempot är högt, rösterna är många och de försöker ivrigt att överrösta varandra i hopp att få hjälp först. Det finns ett kösystem som gäller men som alltid är det undantagen som bekräftar regeln. Att ha ögon i nacken är en av de bästa egenskaperna hos en bra slöjdlärare. Det gäller att bromsa och coacha i rätt tid och på bästa sätt. Att inte bara svara, visa och göra utan ge tid och utrymme för eftertanke och egna lösningar. Tillsammans kan vi nå till synes omöjliga resultat och det är fantastiskt! Ofta får jag frågan om vilket jobb jag tycker är roligast, att vara slöjdlärare eller klasslärare. Det är otroligt svårt att svara på även när eleverna säger: ”svara ärligt! ” Men ok om jag måste välja så är det nog slöjdläraren i mig som vinner. Ärligt!  I alla fall nu!

När jag blev tillfrågad att ta textillärartjänsten på min skola fick jag verkligen vända och vrida på svaret och alternativen, innan jag till slut tackade ja. Jag har inte en enda gång ångrat mitt val. Visst finns det bitar jag saknar från klassrummet och kanske mest klassbloggandet. Det är ett oerhört värdefullt verktyg till elevernas lärande och därför beslöt jag att det var något jag ville ta med till slöjdsalen. Bloggen är en gemensam plattform för eleverna i årskurs 2 – 6 och är tänkt att dokumentera och synliggöra den skapandeprocess som pågår och genomförs i slöjdsalen. Här får våra slöjdalster ta plats och synas för att imponera och inspirera elever, lärare och vårdnadshavare eller bara de som ramlar in på vår blogg. Tillsammans skapar vi en plats för vårt skapande och bjuder in omvärlden på vernissage. Det är på tiden att slöjden får den plats den förtjänar. Syftet är att denna blogg ska ge det utrymmet samt att synliggöra slöjdämnet och framförallt elevernas alster och lärandeprocess. Här ska digitala verktyg samsas med symaskiner och hammare och i samverkan låta omvärlden få inblick och förståelse för ämnet slöjd.

Det känns som om det ligger i tiden, att slöjd ska integreras med digitala verktyg och då främst programmering. Spännande och utmanade, anser jag. Känner att detta är något jag vill vara med på, en förändring och en resa framåt och med eleverna som medresenärer. Det blir ett spel på deras planhalva som jag gärna deltar i. Men, det finns dock ett stort men och det är att det får absolut inte vara på bekostnad av slöjdämnet. Vi behöver ett ämne som triggar elevernas kreativitet och skaparlust samt ger dem möjlighet att följa en process från idé till färdigt alster. Dessutom är slöjden ett ämne där eleverna praktiskt får använda sig av bla matematik och svenska. Det är många förmågor som får sin naturliga plats och får användas i skarpt läge, vilket är ovärderligt. Det ena får inte utesluta det andra, men absolut är jag för att vi ska ha in programmering, i någon form, på schemat. Genom att ge eleverna möjlighet att bli producenter mer än konsumenter, blir de mer källkritiska och medvetna om de digitala verktyg och media de möter. Alla elever kommer inte att bli programmerare men de får verktyg med sig, kunskap att förstå och förhålla sig till den digitala värld som omger oss.

Visst finns där farhågor att brottas med, praktiska, tekniska och ekonomiska hinder och visst finns där en och annan stoppkloss att flytta på.  Vi har dock ett ansvar, det handlar om våra elever, deras förutsättningar att möta den digitaliserade världen och ge dem så mycket i ryggsäcken att de klarar resten av resan själva.

När vi tar de första stapplande stegen kommer vi att behöva mycket stöd och ledning, inte tu tal om det. Det är där Skolverkets resurser som släpps nu i mars 2016, kommer in. Nu kommer vi att få veta vad som förväntas av oss och vägledning om vart vi är på väg. Fram kommer vi aldrig eftersom vi alltid har nya mål att nå. Det är ju dock ”hela grejen”, att våra mål förändras och tänk så mycket roligt och spännande vi får vara med om på vägen.

 

Kika gärna i här:

slöjd-ikt Stocksätterskolans slöjdblogg

Pedagogiska Post-its, min lärarblogg

Virvlande tankar, min privata blogg

Hallsbergs kommuns förstelärarblogg

Instagram slojd.ikt

Twitter virre63

 

Vi gör så gott vi kan

Jag heter Örjan Liebendörfer och är rektor på Lunds Waldorfskola, en 1-9 skola strax utanför Lund i Skåne. Idag tar jag med er på en vandring i vår skola, en ganska vanlig dag ur mitt perspektiv.

Mellan raderna några funderingar om skolan och skoldebatten…..

På långt håll hörs de rytmiska slagen från skolans smedja. Där arbetar två tjejer från sjuan, den ena håller i släggan, den andra i den blivande väggkroken som glöder i halvmörkret. Det luktar av stenkol, svett och varmt smidesjärn. Läraren förklarar med lugn stämma hur värmen ger möjlighet till förvandling, till nya former och nya användningsområden. Fysik har blivit hantverk, historia har blivit nutid. Jag lämnar smedjan och går vidare till bildsalen en trappa upp. Här är väggarna täckta av motiv från perioden i konsthistoria. Eleverna har arbetat sig igenom tidsperioderna från antiken fram till idag, har mött egyptiska pyramider, tempel, medeltida handskrifter och renässansens mästerverk. De har målat själva, diskuterat, sett bilder och filmer och återberättat i sina egna arbetsböcker. Att följa konstens historia är ett möte med människans strävan att vara just människa, att vara kultur, att forma, skapa och försköna och försöka förstå. Hur tänkte egyptierna? Hur såg Michelangelo på världen? Vad ville impressionisterna med sin konst?

Bildning. Utbildning. Varför står vi inte upp för bildningsidealet? Vi vill väl ha mer än bara kunskaper? När tappade vi tron på bildningsidealen, tron på kulturen som samhällsbärande gemensam kraft?  Idag går de flesta igenom många yrkeskarriärer, vi måste ge bildning för LIVET!

Från rummet intill hör jag en grupp elever öva på en blueslåt, när jag tittar in i musiksalen ser jag en elev i nian som taktfast håller rytmen på trummorna, fyra elever spelar gitarr, en kompletterar med bas och läraren sitter vid pianot. De märker knappt när jag tassar in, koncentrationen är total. Några veckor senare framträder de på skolans höstfest, utomhus på skolgården. Jag går ner från trappan och möter några sexor som hänger i korridoren utanför klassrummet. Vi hälsar och skojar med en high five. Som rektor är man välkänd av eleverna och det finns alltid något att säga eller kanske klaga på. När jag rundar huset ser jag en hög begagnade cyklar som ska repareras inom vårt hållbarhetsprojekt. Tanken är att vi ska få en hel klassuppsättning fräscha cyklar till våren! Jag påminns om att jag lovat att lägga upp text och bilder på skolans blogg, den vi kallar hållbarhetsbloggen. I åttans klassrum arbetar man med geografi. Några läser, andra skriver och jobbar med bilder och kartor. En lugn intensiv arbetsstämning, läraren går runt bland eleverna och hjälper till där det behövs. I korridoren är det skokaos, eleverna har själva bestämt att de vill ha skofritt i klassrummet. Vi måste skaffa några skohyllor!

Vad är det som gör att eleverna vill lära sig, varifrån kommer inspirationen? Ja knappast från betyg eller nationella prov. Det är snarare signaler som säger att de måste lära sig. Men vad lockar fram nyfikenhet, intresse och LUST?  Naturligtvis är det läraren, det vet vi ju alla! Ändå har vi årtionden degraderat lärarprofessionen och tryckt ner kårens självförtroende i skosulorna. Hur kunde det gå så fel? Håller vi på att rätta till det nu eller är det för sent?

Min runda går vidare och jag passerar fritids, där pedagogerna förbereder för eldning och matlagning utomhus över öppen eld. Ganska vanligt faktiskt, och vilka goda pannkakor det blir! Jag passerar skolans trädgård, just nu i träda men till våren planterar vi massor av ekologiska grönsaker igen. De går rakt in i skolans kök som bara lagar vegetariskt och eleverna hjälper till från frö till limpa. Det som blir över säljs till skolans vänner och bidrar till nya plantor!

Ja, vi behöver mer rörelse i skolan! Utevistelse, idrott, lek, klättring och trädgård! Ja, trädgård – denna underbara pedagogiska miljö som försvunnit ur läroplanen. Vi borde verkligen snacka mindre om hållbarhet, och göra mer!

I femman har man tagit vara på honungen och bivaxet från skolans bin och lärt sig hur man sköter bin. Ekologi i praktiken, och väldigt roligt! Jag ser hur de har dokumenterat arbetet i ord och bild när jag tittar in i klassrummet. I fyran blir jag som alltid överfallen av eleverna, just nu har de handarbete och arbetar med korsstygn. Ett tålmodigt arbete som övar noggrannhet och skicklighet.

Ja viss ja, en ledarskribent på Expressen tyckte visst slöjdämnet borde avskaffas. Ja, det är ju populärt att tycka om skolan, alla gör det. Vi behöver inga mer smörknivar, tyckte hon. Men hur skulle det sluta? Ännu mer stillasittande och tankeverksamhet i skolan och ännu mer förakt för handens arbete och den genuina kunskap som ligger bakom ett riktigt hantverk. Att avskaffa de estetiska och praktiska ämnena vore verkligen självmål i en tid när Sveriges framtid ligger i kreativitet, nyskapande och entreprenörskap! Ja, mycket får man höra i skoldebatten….

Hos ettorna hänger det många teckningar på väggarna, härliga färger och former! Går upp för trapporna och tittar in i trean där eleverna sitter i en ring på golvet. Något har hänt på rasten som det finns behov att prata om. En elev har känt sig utanför och läraren leder samtalet med frågor och korta inlägg. Jag gör mitt bästa för att försvinna mot väggen, vill inte störa mitt i vardagsarbetet med värdegrunden.

Värdegrunden, detta eviga tema. Allt viktigare när många kulturer kommer samman, när värderingar stöts mot varandra. Vad står vi för i den svenska skolan? Och står vi verkligen upp för jämlikhet, demokrati och solidaritet? Eller sänker vi blicken när det gäller, accepterar och ger upp?

Jag stannar upp och blickar ut över skolgården, över den Skånska slätten ner mot Öresundsbron, mot Europa och Världen. Det är här vi finns, den svenska skolan, mitt i världen, mitt i tiden. Och vi gör så gott vi kan.

Men tänk vad mycket mer vi kunde göra! Om skolan möttes med respekt, om resurserna var lika omfattande som samhällsuppdraget, om de bästa ledarna i Sverige kunde rekryteras till skolan, om alternativ pedagogik verkligen fick blomma, om Sverige började ÄLSKA sin skola.

 

http://www.lundswaldorfskola.se

Twitter: Oliebendoerfer

 

 

 

Kraften i makerkultur, entreprenöriellt lärande och digitalisering – ett kreativitetslyft för slöjd

Jag jobbar med kreativitet, drömmar, visioner och idéer varje dag i slöjd! Tid att längta till. Både som pedagog och elev. Skapandet känner inga gränser så i de flesta projekt vävs många områden in naturlig och skapar en bred kunskap med innehåll från många ämnen. Skola som det ”Makerspace” den är!

Jag möter elever från 2:an till 9:an varje vecka i en kreativ skaparverkstad där vi tillsammans försöker göra allt möjligt. Och allt möjligt! Ur ett skapande perspektiv har förutsättningarna i skolan på många sätt aldrig varit bättre. Vi har entreprenöriellt lärande som ska genomsyra all verksamhet, vi har digitala verktyg/media och material som ska vara en del av undervisningen i alla ämnen. Programmering i skolan får inom en snar framtid en plats inom alla områden. Ämnen ska samverka och bli till de helheter de är i ”verkligheten” och omvärlden ska knytas an till skolans verksamhet. Vilket smörgåsbord av möjligheter att verkligen möta varje elev där den är och skapa förutsättningar för ett meningsfullt lärande som håller och utveckas över tid. Samverkan med, inblick i och möjlighet att påverka vår omvärld finns hela tiden med, tack vare de möjligheter internet skapar. Vilket #KREATIVITETSLYFT!

För slöjd innebär detta möjligheter att tänka nytt och väva in elevernas livsvärld i det dagliga arbetet. I slöjd handlar det om att lära lika mycket (om inte mer) av ”fel” som av ”rätt. Det är när det inte blir som vi tänkt som allt ställs på kant och kräver att vi tänker en vända till (provar och omprovar), kikar runt hörn och kliver utanför våra komfortsoner. Inte alltid så bekvämt och smärtfritt men oj så spännande. Det bygger styrkor och en tro på den egna förmågan och handlingskraften. Med mod, tillit och passion kommer man långt!

Idag arbetar vi i slöjdsalen med många olika material. Det vi inte kan lär vi oss längs vägen. Tillsammans. Vi provar! Digitala media används både som verktyg och för kommunikation, och eleverna synliggör sin arbetsprocess och sina förmågor på många olika sätt, varav vår blogg www.slugt.se är ett. Här kommer språket in som en viktig del när skrivandet når ut till hela världen. Även textens form blir meningsfull beroende på hur den ska uppfattas och för vem den är skriven. Språk i alla ämnen blir synligt, och eleverna arbetar helt naturligt multimodalt när de erbjuds att välja form för hur de vill kommunicera sitt arbete. Det blir en öppning mot att prata upphovsrätt, källkritik, licensiering, etik, värdegrund i sitt sammanhang. Här har vi stort stöd av bla  IIS, Webbstjärnan och Creative Commons och i slöjden finns utrymmet för diskussion alltid där.

Programmering och digitala material vävs in bland mer traditionella material och tekniker och det skapas ex. spelkontroller i alla möjliga och omöjliga material. Ibland som kuddar, andra gånger som tavlor. I ett större tema under hösten, Biomimetik, skapades lysande effekter till olika modeller. I årets tekniktävling (Tekniska samfundet) för åk 7 och 8 har modellen skapats med digitala tekniker och material och tävlingsbidraget som snart lämnas in är helt digitalt. Elever håller workshops för varandra och lär av varandra i olika åldersgrupper. Med den fantastiska delakultur vi har idag finns mycket inspiration att hämta, både för lärare och elever, via nätet, bara fantasin sätter gränser. Det pågår intensiv utveckling kring skolans digitalisering, bla inom Vinnovaprojektet #Makerskola. Här delas kunskap och erfarenhet och nya vägar utforskas. Det är spännande att vara en del av denna utveckling och det är också något vi lyfter i undervisningen, att det är nu vi tillsammans skapar framtiden.

Mycket handlar om inre drivkraft och motivation när det gäller att utveckla förmågor i estetiska ämnen (eller, det gör det väl i alla ämnen). Härlig feedback att få från elever är ” Får vi göra vad vi vill idag? Det brukar vi ju få!”. Det klingade lite oroväckande när jag först hörde det, (är man inte insatt kan man lätt tro att eleverna verkligen får göra vad de vill, utan pedagogisk ledning och ramar) men idag är jag stolt över att slöjden framkallar den känslan. När vi pratar om hur de menar förstår jag att upplevelsen eleverna har är att trots fasta ramar är friheten innanför väldigt stor. Lycka! Med utgångspunkt i elevens tankar och visioner om sitt projekt och aktuell pedagogisk planering har vi tillsammans funderat kring ”varför inte”. Hur gör vi för att göra det möjligt. Vi har pratat oss genom mål och förmågor att träna/lära och hittat en väg att gå som gör det möjligt för eleven att följa sin idé. Drivkraften tas tillvara!

Slöjd finns i alla ämnen och genom samarbete och ämnesintegrering kommer förmågorna som tränas i slöjd: formge, framställa, välja, motivera, analysera, värdera och tolka, att bidra till elevernas lärande på alla områden. Jag hoppas att vi 2016 jämnar ut gränserna mellan ämnen, skapar sammanhang, samverkar och gör hela skolan till ett makerspace som lyfter lärandet!

Susanne Tobiasson
Onsala Montessoriskola, Kungsbacka

@STobiasson
http://www.slugt.se – eleverna bloggar om sitt arbete
Makerplace – egen lite lätt sporadisk blogg:-)