Är du en nyfiken lärare?

”De lärare som är nyfikna, vill veta mer, testa nya saker, lära sig mer, är de lärare som utvecklas mest och som når längst, både för elevernas del och för sin personliga utveckling.” Sagt under Läslyftets handledarträff, Umeå, hösten 2015.

Det här slog an en klart klingande ton hos mig och säkert för många fler av de lärare som går handledarkursen via Skolverket detta år på Umeå universitet. Jag kände att det här är vad projekt som ”Läslyftet” handlar om; nyfikenhet på forskning inom lärande, en vilja att veta mer, en glädje i att våga testa nya saker med eleverna, lära och diskutera tillsammans med kollegorna. Mycket av det vi läser och diskuterar är naturligtvis inte nytt under solen, men jag känner att det vi diskuterar behövs lyftas igen, tas upp, vändas och vridas på och prövas på nytt. Det är spännande!

Jag är alltså handledare för ”Läslyftet” Lå 15/16 på min skola (Furuparksskolan i Luleå) och jag går handledarutbildningen parallellt med detta i Umeå universitets regi genom Skolverket. När jag fick frågan i våras så kände jag ingen tvekan alls, trots att jag skulle ha 6:or under läsåret med allt vad det innebär; betyg, nationella prov och ett nytt sätt att arbeta som ämneslärare istället för klasslärare. Jag resonerade som så att det här är en väldigt bra möjlighet till utveckling för mig som lärare! Att få arbeta med Läslyftet under ett år skulle ge både mig och mina elever goda förutsättningar till utveckling. Klart att jag ville bli handledare!

Under hösten har min grupp lärare (10 st 1-3-lärare) arbetat med modulen ”Samtal om text”. Många väldigt bra delar, för att inte säga alla? Somligt relaterar man lättare till, annat tar något längre tid att ta till sig. Detta är naturligtvis individuellt, men jag kan säga att alla delar hade något som var väl värt att tänka runt och väl värt att pröva med eleverna. Dessutom har eleverna varit medvetna om att vi lärare också utbildar oss; ”Är det här en läslyftslektion, fröken?”

Den vanliga ordningen är att man läser en text, diskuterar och planerar en aktivitet/lektion med eleverna vecka ett, och under vecka två så genomför man lektionen och sedan utvärderar man tillsammans på nästa träff, för att sedan gå vidare med nästa del i Läslyftet. Något som jag har tagit till mig och prövat är t ex boksamtal (som jag absolut hade tänkt testa med eleverna innan Läslyftet, men inte kommit till skott), Venn-diagram, berättelsebron (ett tydligt berättelseschema som funkar för elever såväl i år 1 som i år 6) och läslogg. Det har blivit fantastiskt bra lektioner måste jag säga, som även mynnat ut i arbetsområden.

Man kan fråga sig vad detta beror på? Varför är det skillnad på dessa lektioner och min ordinarie planering? Är det skillnad? Min fundering är att det måste bero på att kollegiet planerar och diskuterar tillsammans i förväg. Vi hinner stöta och blöta och fundera en extra gång och tar hjälp av varandras kunskap. Dessutom utvärderar vi efteråt och diskuterar hur det gick och vad vi tror det beror på. Det här är saker som inte sker per automatik, fast det borde göra det i den bästa av världar. Vi vet varför. Det beror oftast på alla de andra ”måsten” vi lärare utför dagligen; undervisar, kopierar, planerar, medlar, reder ut, stöttar, mailar föräldrar, skickar elever till instrumentundervisning, tandläkare, förbereder läxor till sjuka elever… Listan är lång och tiden räcker knappt till så att vi kan diskutera lärande med våra kollegor. Det är därför som Läslyftet och Mattelyftet är så viktigt tror jag. En arena skapas där vi måste sätta oss ner, diskutera det vi läst, fundera över vår egen verksamhet, planera tillsammans och faktiskt utföra det. Vi lär oss av varandra, både före och efter, kollegial utveckling när det är som bäst. Ett vinnande koncept helt enkelt!

Denna termin har vi börjat med modulen ”Läsa och skriva i alla ämnen” för 1-3-lärare. Det känns roligt, spännande och utmanande både i egenskap av lärare och som handledare, och jag kan knappt vänta och se vad den ska bära med sig under våren. Vi har t o m redan funderat över hur vi skulle kunna gå vidare nästa höst! Vi tänker att det skulle vara bra att få jobba med ett område under längre tid med eleverna, så att det hinner sätta sig både hos elever och lärare. Jag hoppas att det blir så.

Jag är en nyfiken lärare, visst är du också det?!

/Eva Eriksson, Furuparksskolan, Luleå

Annonser